Är finlandssvenskar badkrukor?

Reuters ruta 12/7 2000

”Vi ta sol när vi ta Vitasol” var en reklamslogan för ett vitaminpreparat någon gång på 1950-talet, om jag minns rätt. Det språkligt intressanta den här gången är inte verbets pluralform utan det faktum att uttrycket ”ta sol” var fullt gångbart i finlandssvenskan redan då. Och ännu i den dag som i dag är talar säkert de flesta finlandssvenskar om att ”ta sol” vid sidan om att solbada, saligt omedvetna om att det är en finlandism som har uppkommit genom översättning av det finska ”ottaa aurinkoa”.

Nu är jag visserligen ganska säker på att de allmänsvenska solbada och sola sig i och för sig är ännu vanligare än ta sol också i finlandssvenskt språkbruk, men ändå vill jag sätta in det här med att ta sol i en lite större kontext som har att göra med kontakten mellan finskan och finlandssvenskan. Det visar sig nämligen ofta att när ett finskt och ett svenskt ord har nästan men inte helt samma betydelse, så tenderar man i finlandssvenskan att använda det svenska ordet i hög grad på samma sätt som det finska. Klassiska exempel, som jag flera gånger har berhandlat här i rutan, är hålla och ännu som under påverkan av pitää och vielä ofta används i sådana betydelser som inte förekommer i rikssvenskan.

Samtidigt verkar det som om svenska uttryck som saknar direkt motsvarighet i finskan undanträngs till förmån för sådana som har en direkt finsk motsvarighet (har någon t.ex. noterat att lagom bland vissa yngre finlandssvenskar tenderar att trängas ut av lämpligt, fi. sopivasti?).

Med andra ord: eftersom man inte på finska kan ”kylpeä aurinkoa” (även om man kan tala om aurinkokylpy) så tenderar man på finlandssvenska att ersätta solbada med ta sol.

Jag tror den finlandssvenska användningen av bada också i övrigt kan sättas in i det här sammanhanget. Varför går vi och simmar nu när solen skiner och sjövattnet är varmt, i stället för att gå och bada som man gör i Sverige? Jo, för att man på finska i det sammanhanget inte kan använda kylpeä utan använder uida. För att bada krävs ett badkar, eller möjligen en bastu, tycker många finlandssvenskar. Bada i sitt blod kan man naturligtvis också, liksom man på finska kan kylpeä veressä

Bastu, ja. När det gäller bastubadande tycks förhållandet mellan finska, finlandssvenska och rikssvenska vara lite klurigt. På finska finns ju verbet saunoa, med den svenska motsvarigheten basta. Det är bara det att basta är ett relativt nytt ord som har uppstått i sverigesvenskan och ganska sällan används i finlandssvenskan, så där är det finskan och sverigesvenskan som motsvarar varandra. I stället talar vi i finlandssvenskan ofta om att gå i bastu vid sidan om det allmänna svenska bada bastu, och det i sin tur har ju en direkt motsvarighet i fi. käydä saunassa. Kanske det rentav är så att bada bastu är mindre frekvent i finlandssvenskan för att man inte på finska kan ”kylpeä saunaa” (även om man kan kylpeä saunassa, dvs. bada i bastun)?

Kanske borde vi starta en kampanj för att få finlandssvenskarna att bada lite oftare?

Mikael Reuter

(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst)

Mikael Reuter var språkvårdare vid  Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.

Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.