Barberare, brandsoldater och sanitärer

Reuters ruta 31/10 2007

Yrkesbenämningen barberare brukar ges som exempel på ord som är föråldrade i sverigesvenskan men som fortfarande används i finlandssvenskan. Men hur stämmer det överens med att man hittar lika många belägg på barberare som på den allmänsvenska motsvarigheten herrfrisör när man googlar på webbsidor i Sverige?

Så vitt jag kan se finns det åtminstone tre förklaringar. För det första är det nästan alltid så att barberare i Sverige används i speciella sammanhang. Det kan vara fråga om historiska texter, men också andra sammanhang där man är lite nostalgisk. För det andra är det i praktiken inte ordet herrfrisör utan det enkla frisör som är den neutrala motsvarigheten, och då är vi uppe i nästan femtio gånger fler belägg. För det tredje tycks barberare ofta användas i sin ursprungliga betydelse – alltså en person som rakar skägget snarare än klipper håret (latinets barba betyder skägg). 

Men ändå: man kommer inte ifrån att barberare tycks vara ett betydligt vanligare ord i Sverige än vad vi hade trott. I helt neutral användning om frisörer kan det utan tvekan betraktas som en finlandism, åtminstone statistiskt sett, men kanske det håller på att få ökad spridning också i sverigesvenskan? Med facit i hand är det i varje fall svårt att hävda att det hör till de finlandismer som vi absolut borde undvika.

En annan yrkesbenämning som jag nyligen fick en fråga om är brandsoldat. Är det ett fullt gångbart ord, och kunde det rentav rekommenderas eftersom det är mer könsneutralt än brandman?  

Svaret är att brandsoldat nog får ses som ännu mer ålderdomligt och udda än barberare, i den mån det inte uttryckligen handlar om soldater som har till uppgift att släcka bränder. Det helt dominerande ordet, både i Sverige och i Finland, är brandman. Det gäller också kvinnliga brandmän. Brandsoldater finns främst i texter om gångna tider: ”Brandkåren i Åbo i beredskap. Två hästar med kärror samt brandsoldater i uniformer står utanför ett trähus.” (Text till en bild från början av 1900-talet.)

Ytterligare en föråldrad benämning är det finlandssvenska ordet sanitär för en sjukvårdssoldat. Det användes ännu mot slutet av 1900-talet, men har nu ersatts av sjukvårdsman. Ordet sanitär är bildat till latinets sanitas ’sundhet, hälsa’, och det förekommer i första hand som adjektiv: man talar t.ex. om sanitära olägenheter. Främst används det om sådant som har att göra med hygien och personlig kroppsvård, vilket har bidragit till att det kändes direkt olämpligt som benämning på en sjukvårdsman.

Mikael Reuter

(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst)

Mikael Reuter var språkvårdare vid  Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.

Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.