Blev det sist och slutligen på hälft?
Reuters ruta 27/12 2006
Så här inför årsskiftet är det säkert många som liksom jag själv får konstatera att en del av det vi tänkt göra under året aldrig blev gjort. Vi kanske kom i gång med ett och annat, men sen blev det på hälft. Fast kanske det sist och slutligen inte var så farligt? Vi vet ju inte vad som är på kommande nästa år.
Att bli (eller vara, i Österbotten också lämna) ”på hälft”, att vara ”på kommande” och ”sist och slutligen” hör till de finlandssvenska uttryck som har stor spridning. De har alla mer eller mindre direkta finska motsvarigheter (jäädä kesken, olla tulossa, loppujen lopuksi), och det troliga är väl att åtminstone de två första är översättningslån från finskan.
Om de är översättningslån eller inte är förstås inte avgörande för hur gångbara och acceptabla de är. Det viktiga är hur lätta de är att förstå och hur väl de sitter i det svenska språksystemet.
I det avseendet menar jag att ”på hälft” är det minst acceptabla av de tre uttrycken. Som konstruktion torde det vara helt främmande i Sverige, och det är inte alls sagt att det alltid förstås i sitt sammanhang. De belägg man hittar på webbsidor i Sverige finns i bloggar och liknande som alldeles uppenbart är skrivna av finlandssvenskar. I riksspråket motsvaras det av uttryck som oavslutad, halvfärdig, ännu inte färdig, aldrig färdig.
Också ”vara på kommande” är ovanligt och rätt främmande i Sverige, men i motsats till ”på hälft” brukar det gillas av rikssvenskar. En orsak är kanske att det följer mönstret i på ingående och i antågande. En gästande svensk förvaltningsjurist lovade på 1980-talet att han skulle försöka smyga in ett ”på kommande” i den svenska riksdagens handlingar. Om han lyckades vet jag inte, men än så länge har uttrycket inte spritt sig i Sverige, utan motsvaras där av på väg, på gång eller uttryck med inom en nära framtid, inom kort och liknande.
Så har vi då sist och slutligen, som tidigare har förekommit i Sverige nästan bara i den mer konkreta betydelsen ’till allra sist’. Betydelsen ’när allt kommer omkring’ är fortfarande huvudsakligen finlandssvensk, men den verkar få allt större spridning också i Sverige. Där konkurrerar uttrycket med det från danskan lånade ”till syvende och sist”. Om det uttrycket skriver kollegan Catharina Grünbaum i Dagens Nyheter så här: ”För övrigt finns det på närmare håll ett minst lika bra uttryck, nämligen finlandssvenskans sist och slutligen. Det kunde förtjäna att användas mera än det för många obegripliga syvende och sist.”
Mikael Reuter
Mikael Reuter var språkvårdare vid Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.
Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.