I en eller annan form

Reuters ruta 31/8 1990

På ledarsidan i Hbl stötte jag i dag på några ord och uttryck som jag gärna vill ha en kommentar till.
Kolumnen bredvid ledaren innehåller bl.a. följande fraser: ”Tanken att också i television i form eller annan ge pressöversikter ...”, ”en möjligast saklig ... information”, ”... kan inte med bästa vilja i världen sägas ha fyllt varken saklighets- eller väsentlighetskravet”.
Sådana uttryck är kanske vanliga i slarvig finlandssvenska, men är de acceptabla på ledarsidan?
Språkpedant

De citerade uttrycken hör till klassikerna inom inte bara finlandssvensk utan delvis också allmänsvensk språkvårdslitteratur, men det skadar inte att de tas upp på nytt, i synnerhet som bara ett av dem har behandlats tidigare i den här spalten.

Uttrycket ”i form eller annan” är bildat enligt ett mönster som finlandssvenskan redan för länge sedan har lånat in från finskan. Det klassiska exemplet är ”på sätt eller annat” (tavalla tai toisella), kommenterat redan av Hugo Bergroth i hans Finlandssvenska från 1917. Bergroth nämner också några andra motsvarande uttryck som ”stundom dyka upp i tidningarna”: av skäl eller annat (syystä tai toisesta), på ort eller annan (paikalla tai toisella). Det är enligt Bergroth fråga om en ”alldeles osvensk konstruktion” som det motsvarande finska uttrycket har ”förlett oss till”.

De korrekta svenska motsvarigheterna är som bekant i en eller annan form, på ett eller annat sätt osv.

Men även om det i och för sig är fråga om en ”alldeles osvensk konstruktion” har den en relativt närliggande förebild också i svenskan. Jag tänker här på tidsuttrycken gång efter annan och tid efter annan, båda upptagna i t.ex. Svensk handordbok från 1960-talet. De är visserligen inte så högfrekventa i våra dagars svenska, och ersätts vanligen av andra uttryck (gång på gång; då och då), men jag kan inte tro annat än att de genom sin existens har bidragit till att skapa en förutsättning för inlån av typen ”på sätt eller annat”.

Därmed inte sagt att vi skall acceptera den konstruktionen i vårdad finlandssvenska.

Konstruktioner av typen ”möjligast saklig” har förekommit länge i svenskan. I Östergrens Nusvensk ordbok (bandet tryckt 1934) finns ett flertal exempel, bl.a. ”med möjligast få omstigningar” och ”möjligast kortfattat”. Det är fråga om ett konstruktionslån från tyskan – jfr t.ex. in der möglichst kurzen Zeit ’på kortaste möjliga tid’. Uttryckssättet utdömdes emellertid av Erik Wellander i Riktig svenska (1 uppl. 1939) såsom en ”logisk kullerbytta, som vi göra i tanklös efterhärmning av motsvarande tyska kullerbytta.” Det är ju inte fråga om den möjligaste tid som är kort, utan om den kortaste tid som är möjlig.

Också Svensk handordbok varnar uttryckligen för konstruktionen: ”... på kortaste möjliga tid (ej: kortast möjliga el. möjligast korta)”. I t.ex. Svensk ordbok tas den inte upp över huvud, medan den tjugo år äldre Illustrerad svensk ordbok nämner uttrycket i möjligaste mån.

I Finland har konstruktioner med möjligast stöd inte bara i tyskan utan också i finskan (mahdollisimman lyhyt aika).

Frågan är om inte Wellander ändå här har gått lite för långt i sin strävan efter språklig logik. Konstruktionen är i varje fall så vanlig att den inte helt kan fördömas. Men den som går in för att vara en god stilist har skäl att undvika den – man förlorar ju ingenting i uttrycksfullhet om man använder logiskt oklanderliga formuleringar som en så saklig information som möjligt, på kortaste möjliga tid.

Skillnaden mellan varken – eller och vare sig – eller behandlade jag så sent som i maj i år, så jag skall fatta mig kort.

Varken – eller är i sig ett nekande uttryck och kan därför inte kombineras med ett nekningsord som inte: Lisa gillar varken Pelle eller Kalle.

Vare sig – eller kräver i sin tur ett nekningsord om betydelsen skall motsvara den hos varken – eller: Lisa vill inte gifta sig med vare sig Pelle eller Kalle. I jakande satser anger det alternativ: Vare sig du tror det eller inte så är det sant.

Nekningsordet eller den nekande innebörden behöver inte nödvändigtvis finnas i den sats det är fråga om, utan kan också ingå i en övergripande sats: Jag betvivlar att vare sig du eller jag har en chans. Trots den något komplicerade satskonstruktionen är det därför klart att det också i det aktuella fallet hade varit på sin plats med vare sig – eller: (programmet) kan inte med bästa vilja i världen sägas ha fyllt vare sig saklighets- eller väsentlighetskravet.

Mikael Reuter

(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst)

Mikael Reuter var språkvårdare vid  Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.

Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.