Kan en taliban ha keps?

Reuters ruta 7/5 2003

I radions förstamajsändning från Kajsaniemi ingick en intressant intervju med en finlandssvensk som talade flytande farsi (persiska), ett språk som används främst i Iran och Afghanistan. En av de saker som togs upp var ordet taliban, som svenskan liksom de flesta andra språk har lånat in från farsi. Som det sades i utsändningen är taliban i farsi pluralis av talib (ett ord som även finns i arabiskan och egentligen avser en religiös student, ”den som söker”), och konklusionen i radiodiskussionen var att vi nog därför bör tala om en talib, flera taliber. Det ska vi alltså rätta och packa oss efter, sa reportern rentav.

Nej, så är det inte. Också de farsikunniga får finna sig i att det ord som har etablerat sig i svenskan är taliban, pl. talibaner. Så används ordet i massmedierna både i Sverige och i Finland, och så används det t.ex. i Nationalencyklopedins webbversion.

Och svenskan är inte ensam i det avseendet. De flesta västerländska språk har i första hand en grundform som utgår från taliban, inte från talib. I tyskan och franskan är grundformen taliban totalt dominerande, medan fördelningen i engelskan tycks vara ungefär tre mot en till förmån för taliban.

Att en pluralform i det långivande språket på det här sättet har kommit att användas som grundform i det inlånande språket är inget som behöver bekymra vänner av ordning. Det är inte någon ny eller särskilt ovanlig företeelse.

På svenska har vi framför allt en grupp av ord med en grundform på -s, som alla har sitt ursprung i engelska pluralformer.

Säkerligen ett av de äldsta är ordet kex, inlånat redan för ett par hundra år sedan. Ursprunget är det engelska cakes, ’kakor’. Det är för övrigt ett av de ord i svenskan som har varierat mest till stavning, böjning och uttal: en eller ett kex eller käx, uttalat med k eller tje-ljud och åtminstone i äldre finlandssvenska alternativt med långt e. Ännu i mitten av 1900-talet dominerade stavningen käx, men den är praktiskt taget utdöd i dagens svenska, liksom också formen en kex (den senaste upplagan av SAOL tar bara upp neutrumformen).

Med järnvägarna i slutet av 1800-talet fick vi in ordet räls i betydelsen ’par av tågskenor’. Bestämd form singularis är rälsen och (den rätt ovanliga) pluralformen är rälsar. Ursprunget är eng. rails, pl. av rail ’skena’.

Ytterligare exempel är en keps, kepsen, kepsar ’skärmmössa’ av eng. caps, pl. av cap ’mössa’ och ett chips, chipset, chips ’kiselbricka etc.’ I amerikasvenskan (som väl snart håller på att dö ut) kallas bilen kas: ”vi kan ta kasin”, ”de har två kasar”. Ordet är av någon anledning inlånat från pluralformen cars.

Det skulle säkert gå att hitta åtskilliga exempel på motsvarande lån från andra språk, inte minst sådana som vi inte behärskar så bra att vi har en känsla för skillnaden mellan singularis och pluralis. Bland latinska lånord kan man nämna narkotika, som är en pluralform i latinet men numera i svenskan främst uppfattas som singularis (t.ex. ”heroin är en narkotika som injiceras”).

Mikael Reuter

(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst)

Mikael Reuter var språkvårdare vid  Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.

Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.