Människorättsfrågor i originalhandlingar

Reuters ruta 20/3 1991

För knappa två år sedan stämplades sammansättningar på ”människorätts-”, t.ex. människorättsfrågor, människorättsavtal, som felaktiga här i språkrutan. Men i en språkspalt i den rikssvenska Amnesty Press godkänns och förespråkas sådana sammansättningar. Vad skall vi rätta oss efter i dag?
U.E., Helsingfors

Mitt negativa ställningstagande till sammansättningar av typen människorättsfrågor baserade sig på språkbruket 1989, då sådana sammansättningar knappast förekom i svenskan. Men i detta fall var det klart fråga om ett förhastat avståndstagande. Det visade sig att motsvarande sammansättningar redan då förekom i danskan, och mycket snart började de dyka upp också i svenskan. Själv hörde jag dem för första gången omnämnas som en önskvärd språklig innovation på en översättarkonferens i Stockholm hösten 1989, bara någon månad efter att jag hade satt ner tummen för dem.

Frågan är visserligen lite kvistig, eftersom förleden ”människorätt” egentligen inte existerar. Man kan inte tala om ”människorätter”; på sin höjd om ”människorättigheter”. Normaluttrycket är i varje fall mänskliga rättigheter. Att så är fallet kan i och för sig bero på inflytande från det engelska human rights, där human är ett adjektiv. Det i sin tur kan bero på att engelskan egentligen inte har något substantiv för människa.

Vare därmed hur som helst, i dagens svenska är det fullt acceptabelt att använda sammansättningar på människorätts-, t.ex. människorättsorganisation, människorättsfrågor. Hufvudstadsbladet har redan i över ett år använt sådana former, med språkvårdarnas goda minne.

Språket är lyckligtvis inte statiskt. 

***

I en artikel på MMM-sidan i Hbl talades för ca en månad sedan om ”degroten”. Det är väl taikinajuuri som spökar, eller hur? Heter det inte surdeg?
Enligt hörsägen har Finlands Akademi lanserat original som adjektiv i en av sina nyaste annonser om ledigförklarade forskarstipendier: ”de originala handlingarna ...” Det kan väl inte vara korrekt?
S.M., Vasa

Det stämmer att ”degrot” inte är det rätta svenska ordet för taikinajuuri. En viss spridning har det kanske i finlandssvenskan, men det kan knappast ses ens som någon etablerad finlandism. Den finsk-svenska storordboken översätter taikinajuuri med ”degspad”, men också det är fel: degspadet är den vätska (baserad på vatten eller mjölk) som man häller i degen.

Det rätta ordet är mycket riktigt surdeg, enligt Illustrerad svensk ordbok ”som jäsmedel använd deg från tidigare bak innehållande en blandning av olika jästarter o. mjölksyrebakterier”.

Ordet är kanske i våra dagar – då hembakt surbröd inte hör till vanligheten – bättre känt i det bildliga uttrycket den gamla surdegen, dvs. gamla inrotade (o)vanor eller (van)föreställningar.

På svenska är original mycket riktigt bara är ett substantiv. Problemet är att vi inte har någon direkt adjektivisk motsvarighet som skulle svara mot finskans alkuperäinen och engelskans original (vilket i sin tur kan vara både substantiv och adjektiv). Det svenska adjektivet originell har ju fått en helt annan betydelse. Finlands Akademi kan knappast be de blivande forskarna lämna in sina ”originella handlingar”...

I stället får man på svenska om möjligt använda sammansättning: originalhandlingar, originalbetyg. Alternativt kan man ta till uttrycket i original: till ansökningen skall fogas betygen i original osv.

Slutligen en uppmaning till alla frågeställare: bifoga gärna er adress. Jag har visserligen sällan möjlighet att svara med personliga brev, men vill ibland skicka en kopia av en gammal språkruta om frågan gäller ett tidigare behandlat ämne.

Mikael Reuter

(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst)

Mikael Reuter var språkvårdare vid  Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.

Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.