Märke och tecken

Reuters ruta 30/5 2001

För några veckor sedan skrev jag om att svenskans nummeroch finskans numero i många fall inte motsvarar varandra i betydelse.Den här gången tänker jag ta upp ett annat sådant par av så kallade falskavänner, nämligen svenskans märke och finskans merkki. I bäggefallen är det förstås fråga om att finskan en gång i tiden har lånat in dehär orden från svenskan, men sedan har betydelsen utvecklat sig olika isvenskan och finskan.

Generellt sett kan man konstatera att svenskans märke nästan alltidkan översättas med merkki eller sammansättningar på -merkki.Undantaget är när märke har betydelsen ’avtryck, spår av fysiskpåverkan’ (hugg, repa, rispa, blåmärke o.dyl.). Då motsvaras det normaltpå finska av jälki eller något annat mer precist ord (t.ex. mustelmaför blåmärke).

Däremot finns det mängder av fall där merkki inte motsvaras av märkeutan av tecken.

En tumregel med många undantag är att märke används om merkonkreta ting (trafikmärke, sjömärke, klubbmärke, bomärke) medan teckenanvänds när det är fråga om signal- eller symbolfunktion (ett tecken påmakt, på ett givet tecken reste sig alla). Poliserna kan t.ex. ha ettstoppmärke av ett visst utseende, men när de hejdar en bilist ger destopptecken. På samma sätt kan man efter ett brott konstatera att det intefinns några tecken på våld (det vill säga ingenting som tyder på att dethar brukats våld), vilket inte är riktigt samma sak som att det inte finnsnågra märken efter våld (dvs. konkreta spår av fysiskt våld).

Men som sagt, undantagen är många. Märke används ju i en relativtabstrakt betydelse när det är fråga om varumärken, t.ex. bilmärken. Omnågon berättar att hon har köpt en ny bil och jag frågar vad det är förmärke, så tänker jag nog inte på det konkreta märket på t.ex. kylaren.

Å andra sidan används tecken relativt konkret om t.ex. trycktabokstäver, siffror och symboler. Men också här kan vi säga att deuttryckligen har en symbolfunktion: bokstäverna står (grovt förenklat) förolika språkljud, siffrorna för tal och andra tecken på t.ex. en karta har enbetydelse som framgår av teckenförklaringen. I alla dessa fallmotsvaras tecken på finska av merkki.

Inte minst genom datorerna har tecken i betydelsen skrivtecken(bokstav, siffra, skiljetecken etc.) blivit aktuellt. Omfånget av en text kananges i antalet tecken (inte märken!), och t.ex. ett lösenord består av en teckensträng(fi. merkkijono). Dagens gränssnitt är i allmänhet grafiska, men tidigare varde ofta teckenbaserade.

Konstigt nog är teckenskrift trots detta tvärtom sådan skrift sominte använder vanliga bokstäver, t.ex. kinesisk eller japansk s.k. logografiskskrift. Och med teckenspråk avser vi de dövas språk som tecknas medbl.a. händerna i stället för att talas, på finska viittomakieli. Etttecken i detta språk är inte på finska merkki utan viittoma.

Mikael Reuter 

(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst)

Mikael Reuter var språkvårdare vid  Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.

Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.