Namn på kartor

Reuters ruta 3/4 2012

Ålandslandskapsstyrelse har vänt sig till Lantmäteriverket och bett att de finskanamnen Ahvenanmaa och Maarianhamina ska strykas från de officiella kartornaöver Finland med hänsyn till Ålands enspråkigt svenska status. Efter att hahört bl.a. Institutet för de inhemska språken (som förordar att namnen ska fåstå kvar) har Lantmäteriverket meddelat att man inte kommer att ta bort namnen.Enligt tidningen Åland har verkets generaldirektör ”mot bättre vetande” hävdatatt han inte behöver bry sig om vad några självstyrelsemyndigheter säger.

Med all respekt för det enspråkigt svenska Åland får manemellertid konstatera att de åländska myndigheternas initiativ bygger på enfelaktig uppfattning om namnens status och användning. Vilket namn eller vilkennamnform som i ett visst språk används på en ort är nämligen inte nödvändigtvisavhängigt av ortens eget språk. Vi talar på svenska om Aten, Florens, Kairo, Kapstaden och Prag, ochpå finska om Ateena, Lontoo, Tukholma och Uumaja – utan att någon ifrågasätterdetta. Och det är definitivt inte myndigheterna i länderna i fråga sombestämmer vilka namn vi ska använda. Att man numera på svenska talar om Tallinnoch inte om Reval är ett val som gjorts av svenskarna, inte av de estniskamyndigheterna.

Att en orthar ett namn på ett annat språk än det som talas på orten visar att det avtradition har funnits ett behov att tala om den orten på språket i fråga. Detär alltså i första hand viktiga och kända orter som hör till den här kategorin– både utomlands och när det gäller enspråkiga orter i Finland. På svenskatalar och skriver vi om Björneborg, Fredrikshamn, Idensalmi och Uleåborg (trotsatt Fredrikshamn i samband med den senaste kommunsammanslagningen villebestämma att staden heter Hamina också på svenska), och på finska användsAhvenanmaa, Maarianhamina och Närpiö.

Deofficiella kartorna över Finland eller delar av Finland är normalt tvåspråkiga,med t.ex. förklaringar på finska och svenska. De är avsedda för både finska ochsvenska användare (och förstås också andra). Då är det också naturligt attanvändningen av ortnamnen respekterar dem som använder kartorna. Även ifråga om enspråkiga orter bör därför namnet på det andra språket användas,åtminstone om det är historiskt väl känt eller annars väl etablerat. Dettagäller också Åland och de delar av Sverige som syns på kartorna.

En god sak har det åländska initiativet fört med sig: dethar gett Institutet för de inhemska språken ytterligare stöd för att klart ochtydligt framhålla för Lantmäteriverket att kartorna också ska uppta deetablerade svenska namnen på enspråkigt finska orter. Det har självfallet varitinkonsekvent att Maarianhamina och Närpiö har stått som parallellnamn tillMariehamn och Närpes, medan svenska namn som Björneborg, Nådendal ochTammerfors oftast har saknats på kartorna.

Mikael Reuter

mikael[at]undala.fi

(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst)

Mikael Reuter var språkvårdare vid  Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.

Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.