Ratar du folköl?

Reuters ruta 30/8 2007

Folkölratas av politikerna över partigränserna, fick vi läsa här om dagen. Och ettpar dagar tidigare stod det att tusentals djur ratas varje år. Är det verkligenså att folkölet smakar så illa och att djuren är så eländiga och odugliga attingen vill ha dem?

 Det skulle man i varje fall tro om man utgårfrån den normala innebörden av verbet rata.Det betyder enligt Svensk ordbok att ”inte anse god nog och därför inte viljaha”. I princip handlar det vanligen om något man har blivit erbjuden men intevill ta emot, eller i varje fall något som man har tillgång till. Ettfackförbund kan rata arbetsgivarens bud i förhandlingarna, en förläggare kanrata en författares alster, och en svampplockare kan rata fårtickorna. Enarbetssökande kanske blir ratad för att hon eller han inte behärskar landetsspråk.

Man kan också rata sådant som man har ägt, detvill säga utdöma eller kassera det. På containerflak hittar man till exempelofta gamla ratade möbler.

I och för sig är steget inte långt från deratade möblerna till de ratade djuren, men ändå är det en klar skillnad. Dehittedjur det var fråga om var övergivna, men det handlade inte om att de inteansågs goda nog. Det som det var fråga om var att ägarna inte längre ville hasina sommarkatter, kaniner m.m. och därför släppte eller slängde ut dem.

Ännu mer uppenbart var det med folkölet. Detvar inte så att politikerna inte tyckte att det var gott nog, utan det som avsågsvar att de inte gillade tanken på att introducera folköl i butikerna.

Det här var bara två exempel av många som manpå senare tid har sett i den finlandssvenska pressen. Är det så attjournalisterna – och säkert också andra språkbrukare – har tappat känslan förde betydelsenyanser som ingår i rataoch använder det i den allmänna betydelse ’säga nej till, avvisa’ eller, som ikatternas fall, ’överge’?

Mikael Reuter 

(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst)

Mikael Reuter var språkvårdare vid  Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.

Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.