Sjunga för och ringa till
Reuters ruta 25/5 1990
I förra veckans ruta behandlades användningen av ändra i reportaget från 1 maj-firandet i Kajsaniemi. Själv lade jag märke till en annan språklig företeelse i samma reportage. Båda reportrarna använde prepositionen åt i sammanhanget "sången sjungs åt ljuva flickan A". För skulle jag säga. Har även påträffat "åt" i samband med verben skriva och ringa, där jag skulle säga till.
Akademiker
Det är ett gammalt och känt finlandssvenskt drag att prepositionen åt ofta används i fall där de svenska prepositionsreglerna kräver en annan preposition eller, i många fall, en konstruktion utan preposition. Företeelsen behandlas relativt ingående redan av Hugo Bergroth i Finlandssvenska.
Av allt att döma är det så att åt av någon anledning har kommit att bli standardprepositionen vid översättning av finskans allativ (jollekin). Varför det är det relativt ovanliga åt och inte det vanligare till som har fått denna roll är svårt att säga, men det beror kanske på att till i sin tur associeras med finskans illativ (johonkin).
Den oriktiga användningen av åt gäller framför allt tre fall: a) åt i stället för för, b) åt i stället för till och c) åt i stället för konstruktion med dativobjekt.
Det vanligaste fallet med åt i stället för för är vid verb som betecknar något slag av "meddelande" eller motsvarande, t.ex. berätta, förklara, visa. Det riktiga är alltså att säga hon berättade en nyhet för mig, läraren förklarade uppgifterna för klassen, eleven visade sitt betyg för föräldrarna. I många fall kan man i stället ha konstruktioner utan preposition: hon berättade mig en hemlighet. Bl.a. vid visa är en sådan konstruktion vanligen att föredra: kom hit så ska jag visa dig vad jag har åstadkommit. I finlandssvenskan är det inte ovanligt med ett åt också vid den ordföljden ("jag ska visa åt dig vad jag har åstadkommit"), men det måste betraktas som dubbelt olämpligt.
Ett annat typiskt fall är just sjunga, spela och några likartade verb. Det är alltså helt klart att man sjunger en sång eller spelar ett stycke för någon.
Användningen av åt i stället för till vid verben skriva och ringa är också mycket vanlig i finlandssvenskan, även om jag har en känsla av att den i viss mån varierar regionalt; den tycks vara mycket frekvent i österbottnisk svenska, men förekommer nog allmänt också i Helsingfors, inte minst hos den yngre generationen. Det riktiga är alltså att man skriver brev till någon, ringer till någon -- om man nämligen avser att denna någon är mottagaren. Ringa kan också konstrueras med direkt objekt: ring mig i morgon.
Att skriva eller ringa åt någon innebär enligt allmänsvenskt prepositionsbruk att man gör det för dennes räkning. En direktör kan t.ex. vända sig till sin sekreterare och fråga "kan du skriva ett brev åt mig".
Till och inte åt är likaså den rätta prepositionen vid t.ex. skicka, sälja, köpa: jag skickade ett paket till min moster, han sålde sin bil till en arbetskamrat, hon köpte en ros till sin vän. Också i dessa fall gäller att åt betyder 'för någons räkning', men särskilt vanligt är det bruket inte.
Vid verben ge och säga förekommer både åt och till, även om till ofta är att föredra: de gav en kamera till l. åt sin vän som fyllde fyrtio år, han sade några välvalda ord till l. åt den församlade menigheten. I de flesta fall är det emellertid bättre med en konstruktion med dativobjekt: de gav sin vän en kamera, han gav hunden mat, hon gav honom en menande blick.
Ofta är det just sådana konstruktioner utan preposition som är de normala på svenska i de fall då vi i finlandssvenskan oriktigt använder åt. "Göra illa åt någon", "spela ett spratt åt någon", "vara skyldig pengar åt någon" m.fl. liknande uttryck bör alltså ersättas med göra någon illa, spela någon ett spratt, vara skyldig någon pengar.
Mikael Reuter
Mikael Reuter var språkvårdare vid Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.
Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.