Ta men inte göra (?)

Reuters ruta 18/2 1990

”Rätten att besvära sig över gjorda beslut måste respekteras”, stod det i en kolumn i Hbl för en tid sedan. I morse läste jag sedan i en bildtext om att biskop Erik Vikström ”gjorde sitt initiativ”. Är det numera tillåtet att använda göra på detta sätt i finlandssvenskan?
Beslutsfattare

Det finns i och för sig ingen myndighet eller annan instans som har makt att bestämma vad som är ”tillåtet” och ”förbjudet” i språket. Men rekommendationer kan man naturligtvis alltid ge.

Det är ett faktum att en mycket stor del av finlandssvenskarna talar om att ”göra” beslut. Vad det är som ligger bakom det råder det ingen tvekan om: det är finskans tehdä päätös. Teoretiskt sett kunde man naturligtvis också tänka sig att det engelska uttrycket make a decision hade spelat in, men det är nog uteslutet – i synnerhet som användningen av ”göra” i detta fall inte har spritt sig till svenskan i Sverige eller till norskan eller danskan.

Normaluttrycket på svenska är fatta beslut. På senare tid har det också blivit ganska vanligt att tala om att ta beslut – inte minst i politiska sammanhang. Det är självfallet inte fel, men det kan vara bra att veta att det fortfarande finns folk, både i Sverige och i Finland – som reagerar negativt på det uttrycket och tycker att det är för ”modernt” och ”slarvigt”.

På norska är däremot ta besluttning det vanliga, vid sidan av fatte vedtak.

Hur skall vi då ha det på finlandssvenska – i den mån vi går in för en särskild finlandssvensk norm? Personligen ser jag inte skäl nog att i detta fall acceptera ett uttryck som skiljer sig från det som är allmänt gångbart i svenskan och de andra skandinaviska språken. Det är som med så många andra finlandismer, att de i och för sig kan försvaras en och en, men sammantagna gör de att finlandssvenskan lätt skiljer sig alltför mycket från svenskan i Sverige.

Låt oss alltså tala om att fatta beslut. Då har vi också kopplingen klar till frågeställarens signatur beslutsfattare. Och naturligtvis är det alltid korrekt – och ofta att föredra – att använda det enkla verbet besluta.

Om det finns vissa förmildrande omständigheter i fråga om ”göra beslut” (den allmänna spridningen i finlandssvenskan och motsvarande bruk av make i engelskan), så gäller detta knappast ”göra initiativ”. Det tror (och hoppas) jag är främmande också för de flesta finlandssvenskar.

På svenska är ta (ett) initiativ det enda tänkbara.

Det finns också ett antal andra fall där finskan har konstruktioner med tehdä som predikat medan svenskan kräver ett annat verb än göra. Vi talat följaktligen om att ingå, sluta eller träffa ett avtal eller en överenskommelse, att skriva eller sluta kontrakt, att ställa en fråga och att begå brott eller självmord.

I rikssvenskan och norskan har man på senare tid också börjat stöta på uttrycket ”ta självmord/sjølvmord”. Det är sannolikt resultatet av en sammanblandning med uttrycket ta livet av sig. På svenska bör det alltså vara begå självmord, liksom man på norskt bokmål talar om att begå sjølvmord – men på nynorska (där man inte får använda ord med den ”tyska” förstavelsen be-) heter det gjera sjølvmord! Så kanske det inte är så farligt om också vi finlandssvenskar säger ”göra självmord”?

***

Slutligen vill jag på begäran av två läsare ta upp en gammal klassiker, nämligen ”skolningstillfälle”. Det ordet hör faktiskt till de mest stötande fennicismerna, eftersom det kombinerar en felaktig användning av skolning med en felaktig användning av tillfälle. Det bör alltså bytas ut mot t.ex. kurs, seminarium, föreläsning eller utbildning (t.ex. hon är på kurs/utbildning hela nästa vecka, personalen har deltagit i utbildning enligt följande).

Mikael Reuter

(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst)

Mikael Reuter var språkvårdare vid  Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.

Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.