Vice ordförande på föräldraafton

Reuters ruta 21/9 1990

Vilket är det rätta sättet att skriva ord på vice? Jag har sett både viceordförande och vice ordförande, viceverkställande direktör och vice verkställande direktör. Är det på grund av engelskt inflytande som de ibland skrivs som skilda ord?
J.L., Helsingfors 

Ordet vice är i första hand ett oböjligt adjektiv som betyder ungefär ’ställföreträdande’. Det kommer ursprungligen från latinet, där formen vice ’växlande med’ var ablativform till vicis ’växling’. Det är fråga om samma stam vic- som vi har i vikarie till lat. vicarius ’ställföreträdare’. Också växel hänger ihop med samma stam, och på längre håll även verbet vika och substantivet vecka.

På ett antal undantag när är alltså vice ett adjektiv och särskrivs därför från sitt huvudord (vilket alltså inte beror på engelskt inflytande). I allmänsvenskt språkbruk skriver man sålunda vice ordförande i två ord och – självfallet – vice verkställande direktör i tre ord (det är ju inte fråga om en direktör som är ”viceverkställande” – vad det nu sedan skulle vara). Det senare kan gärna förkortas vice VD, eftersom förkortningen VD är vanlig och känd och används också i talspråket.

Att det sammanskrivna ”viceordförande” är så vanligt i Finland beror naturligtvis på mönstret från finskans varapuheenjohtaja, som regelrätt skrivs ihop, eftersom vara inte är ett fristående adjektiv. På samma sätt är det förstås varatoimitusjohtaja som leder till att det över huvud kan råda någon tvekan om skrivningen av vice verkställande direktör.

Även i svenskan kan emellertid vice också ingå som förled i sammansatta ord. Det vanligaste i Finland är vicehäradshövding, en titel som numera finns bara i vårt land. Från amerikanska förhållanden känner vi till vicepresident. Andra exempel är viceamiral, vicekansler, vicekonsul och det historiska vicekung (sådana fanns förr i Indien). I Sverige motsvarar vicevärd det som vi i Finland kallar disponent (för en fastighet). Det finns alltså i princip också ett svenskt mönster för en sammanskrivning som ”viceordförande”, men jag rekommenderar ändå att det särskrivs på samma sätt som i Sverige.

Sammansättningar med vice som förled är för övrigt en relativt ny företeelse. I Dalins ordbok från mitten av 1800-talet särskrivs vice amiral, vice kansler, vice häradshöfding osv.

Slutligen kan jag konstatera att vice också, i vardagligt språk, kan fungera som substantiv i betydelsen ’ställföreträdare’, ’vice VD’: ”hon är vice på företaget X”.

***

Jag fick häromdagen ett meddelande från mina barns skola med inbjudan till en ”föräldra-afton”. Den här galna finskinfluerade stavningen borde väl inte gymnasielärare i en svensk skola hålla sig med. Klaga på den, var så snäll!
Nordist

En blick i mitt register säger att detta är en fråga som jag har tagit upp flera gånger förut, men det skadar inte att göra det ännu en gång.

Att finskan har bindestreck i ord som juhla-asu och voitto-osuus beror på att dubbeltecknad vokal i finskan står för ett långt vokalljud. I svenskan är detta inte fallet, och två likadana vokaler efter varandra uttalas som två ljud, som i föräldraafton och energiinnehåll. Något bindestreck skall här alltså inte vara. Än mindre skall vi naturligtvis ha bindestreck i de svenska motsvarigheterna till dylika finska sammansättningar (”fest-dräkt”, ”vinst-andel”).

Som jag har påpekat tidigare används bindestreck allmänt taget mer sparsamt i svenskan än i finskan. Ett aktuellt exempel är Saudiarabien som sammanskrivs utan bindestreck.

Mikael Reuter

(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst)

Mikael Reuter var språkvårdare vid  Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.

Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.