Världscancerdagen har initierats av Internationella Cancerunionen och genomförs i år för elfte gången.
Cancer är en fruktad sjukdom, eller noga taget sjukdomsgrupp, för det handlar ju om ett brett spektrum av diagnoser. Numera är cancer den förhärskande svenska benämningen, men länge och väl talade man om kräfta. Cancer finns visserligen belagt redan på 1500-talet, men i Svenska Akademiens ordlista dyker ordet upp först i den åttonde upplagan från 1923, då skrivet med k, kancer. Fram till 1973 (10 upplagan) är ’kräfta’ den lakoniska betydelseangivelsen i SAOL. I upplagorna från 1986, 1998 och 2006 lyder definitionen ”sjukdom med elakartad svulstbildning gm onormal celldelning, kräfta”. Först i den nu gällande upplagan från 2015 har kräfta försvunnit ur förklaringen. I upplagan från 1973 anges både c- och k-skrivning och från och med 1986 är cancer med initialt c det enda alternativet.
Tillbakagång för kräfta
För ordet kräfta kan en motsatt utveckling iakttas. I SAOL från 1986 och 1998 står ’cancer’ som förklaring. I de äldre upplagorna är förklaringen ‘sjukdom’. I upplaga 13 från 2006 anges det för första gången att ordet kräfta är föråldrat som sjukdomsbeteckning.
Min egen fingertoppskänsla säger mig att den här utvecklingen i själva verket skedde tidigare och att Svenska Akademiens ordlista släpar efter när det gäller att spegla förändringen. Det är rätt ofta fallet med ordböcker. En kontroll i korpusar tyder på att jag har fog för mitt antagande. En sökning på ”i cancer”, som ju fångar uttryck som sjuk i cancer, insjukna i cancer, dö i cancer och liknande ger över 1 500 belägg i pressmaterialet i Korp, medan ”i kräfta” ger ett enda ströbelägg i webbnyheter från 2008. Inte ens i de tidiga tidningskorpusarna från 60- och 70-talen förekommer kräfta som sjukdomsbeteckning. I det skönlitterära materialet finns det 30 träffar sammanlagt, medan beläggen på cancer är 232. Den jämnare fördelningen beror säkert till en del på att andelen äldre material är betydligt högre i de skönlitterära korpusarna än i tidningsmaterialet. Det nyaste materialet är från 1999, och i det saknas kräfta medan beläggen på cancer är 34.
Ingen kräfta på finska
I våra nordiska grannspråk kallas cancer också för kräfta och där lever det inhemska ordet kvar: kræft (danska) respektive kreft (norska) är fortfarande stilistiskt neutrala ord enligt ordböckerna. Den finska benämningen på sjukdomen har däremot inget med kräftor att göra. Ordet syöpä är en äldre participform till verbet syödä ‘äta’.
Ursprung i latinet
Cancer är den latinska benämningen på kräftan, både på djuret och på sjukdomen, och kräfta som sjukdomsbeteckning är ett översättningslån från latin. En kuriositet i sammanhanget är att de latinska artnamnen på våra kräftor inte innehåller ordet cancer. Flodkräftans latinska namn är Astacus astacus och signalkräftans Pacifastacus leniusculus.