Den 2 februari, eller den därpå följande eller föregående söndagen, infaller kyndelsmässodagen – en dag som firas till minne av en biblisk händelse men som har fått sitt namn efter en senare tradition.
Redan i fornsvenskan finns orden kyndil(s)mässa och kvindilmässa, ombildade från latinets missa candelarum. Kyndel är ett gammalt ord för bloss, ljus eller fackla, för övrigt med samma ursprung som finskans kynttilä. Namnet kyndelsmässodagen kommer från att man under medeltiden började välsigna alla de ljus som skulle användas i kyrkan under det kommande året just på den dagen. Traditionen med ljusvälsignelse uppstod under de första århundradena efter Kristus och hänger samman med en antik sed att ordna ljusprocessioner ungefär vid samma tidpunkt som kyndelsmässodagen infaller.
Det egentliga ursprunget till att den här dagen uppmärksammas i kyrkoåret har dock inte med ljusvälsignelsen att göra, utan kyndelsmässodagen firas till minne av en biblisk händelse. Enligt den gammaltestamentliga traditionen var en kvinna oren i fyrtio dagar efter att hon hade fött en pojke. När fyrtio dagar hade gått efter förlossningen, skulle barnet, om det var en förstfödd son, ”helgas åt Herren” i templet. I samband med det skulle mamman offra ett lamm eller, om hon var fattig, två duvor, och därefter var hon ren. Det är till minne av Marias rening och dagen då Jesus bars fram i templet som kyndelsmässodagen firas fyrtio dagar efter jul.