Slår man upp substantivet tull i en norsk ordbok får man flera betydelser. En är ring eller nystan, någonting hoptvinnat eller hoptovat. Verbet tulle kan också betyda just att rulla, snurra eller tvinna.
Men både tull och tulle kan också användas för snurrigheter i mer bildlig bemärkelse: tull kan stå för någonting meningslöst eller dumt, trams och fjanteri med andra ord, och att tulle kan betyda att syssla med oviktiga saker eller att prata strunt och skämta.
Orden förekommer i flera uttryck och avledningar. Att tulle bort sig betyder att vandra omkring planlöst eller att gå vilse, och den som tuller bort sina pengar använder dem på onödigheter. En sådan person kan sägas vara tullete, det vill säga förvirrad eller lite dum,och då kallas för tulling.
Medan det svenska ordet tull lätt för in tankarna på avgifter, beslagtagna paket och allvarsamma miner används det norska tull alltså om betydligt mindre seriösa saker.