En mening består av en eller flera satser, och i en sats finns alltid ett subjekt och ett predikat. En mening som består av en enda sats kan se ut så här:
Lisa läser.
Om meningen består av flera satser kan det se ut så här:
Lisa läser och Lasse målar.
Vi kan dessutom fylla på meningen med mer information om både subjekten och predikaten:
Lisa läser den omåttligt spännande fortsättningsdelen av den senaste kioskvältaren, och hennes mer praktiskt inriktade bror Lasse målar under tiden om ett skåp i hallen.
Olika delar av en sats har olika funktion: subjektet berättar vem som gör något, predikatet berättar vad som görs, adverbialen berättar mer om det som görs.
Ordföljd i bisatser
En viktig skillnad mellan huvudsatser och bisatser är ordföljden. Det blir särskilt tydligt när man placerar in ett satsadverbial som inte, säkert, knappast eller ett adverbial som berättar när, var eller hur något görs.
I meningarna nedanför är predikatet (verbet) markerat med gult, och adverbialet med grönt. Huvudsatserna är fetstilade, medan bisatserna bara är kursiverade.
Josefina skippar ibland frukosten för att hon ofta vaknar sent.
Charlie äter inte frukost alls, eftersom han verkligen inte är hungrig på morgnarna.
Brandkåren rycker ut ilsnabbt, så att det förhoppningsvis går att undvika större skador.
Som du ser placeras adverbialen efter predikatet i huvudsatser, men före predikatet i bisatser.
Ordföljd
Olika delar av en sats har olika funktion: subjektet berättar vem som gör något, predikatet berättar vad som görs, adverbialen berättar mer om det som görs osv. Alla språk har dessutom regler för i vilken ordning vi kan placera de olika delarna av en sats.
När subjektet står framför predikatet kallas det rak ordföljd: Lisa läser.
När predikatet står framför subjektet kallas det omvänd ordföljd och används alltid i frågor: Läser Lisa?
Vi använder också omvänd ordföljd i svenskan om vi inleder satsen med en annan satsdel än subjektet:
Ibland läser Lisa långt in på natten.
I finska och engelska gör man inte så, utan använder rak ordföljd också här.
Sometimes Lisa reads late into the night. Joskus Lisa lukee myöhään yöhön.
Huvudsatser och bisatser
Alla satser kan delas in i två typer: huvudsatser och bisatser. Skillnaden mellan dem är att en huvudsats klarar sig ensam, medan en bisats behöver en huvudsats som ger den ett sammanhang.
Huvudsats: Lisa löptränar.
Bisats: när hon har kommit hem från skolan.
Bisatsen behöver alltså en huvudsats för att vi ska förstå sammanhanget. När vi kopplar ihop bisatsen och huvudsatsen finns det två saker som det är bra att lägga märke till:
- Bisatsen kan komma först eller sist:
Lisa löptränar när hon har kommit hem från skolan.
När Lisa har kommit hem från skolan löptränar hon.
- När bisatsen kommer först ändrar den på ordföljden i huvudsatsen:
När Lisa har kommit hem från skolan löptränar hon.
Huvudsatser kan stå som självständiga meningar, men bisatsen behöver sin huvudsats för att vi ska förstå sammanhanget.
I somras samlade jag växter. I somras samlade jag växter eftersom jag behövde dem för mitt herbarium.
Du borde göra dina läxor. Du borde göra dina läxor innan fotbollsträningen börjar.
Huvudsatser kan stå som självständiga meningar, men bisatsen behöver sin huvudsats för att vi ska förstå sammanhanget.
I somras samlade jag växter eftersom jag behövde dem för mitt herbarium.
I somras samlade jag växter.
Du borde göra dina läxor innan fotbollsträningen börjar.
Du borde göra dina läxor.
Biff-regeln
Ett bra knep för att testa om en sats är en huvudsats eller en bisats är att placera in ordet inte i den. Om inte hamnar före det första verbet är satsen en bisats, och därför brukar regeln kallas för Biff-regeln (i en bisats kommer ordet inte före första verbet).
Elin har sökt sommarjobb för att hon vill spara till körkort.
Elin har inte sökt sommarjobb för att hon inte vill spara till körkort.
Bisatser inleds av ett ord som hör till ordklassen subjunktioner, och dit hör ord som att, eftersom, när, fastän och många fler.