Jag har under en stor del av mitt yrkesverksamma liv tänkt på administration och byråkrati som något torrt och tråkigt.Byråkrati har varit något jag absolut vill hålla mig långt borta ifrån för att det hindrar mig från att göra intressantare saker på jobbet. Men nu plötsligt märker jag att jag har gått och blivit lite förtjust i administration. När hände det och hur är det möjligt?
I tre år har jag varit föreståndare för svenska avdelningen här på Institutet för de inhemska språken, och nu är min första treårsperiod slut. Den andra börjar i januari. Om jag för tre år sedan var rädd för att byråkratin skulle ta för mycket av tid från mitt ”riktiga” jobb, det så kallade substansjobbet, börjar jag nu känna att också administration och ledarskap är riktigt jobb, och viktigt.
Jag uppskattar också andras administrativa arbete mer än förr, och förstår att bakom varje framgångsrik verksamhet står en glad administratör
Jag har nu insett att jag genom det administrativa kan bereda vägen för mina kollegers viktiga arbete, att jag i min nuvarande roll kan göra minst lika mycket, eller egentligen mycket mer, för språkvården och lexikografin än vad jag gjorde som enskild arbetstagare. Men då gäller det att hålla fast vid ordet underlätta. Mitt arbete ska inte resultera i mer byråkrati och mer arbete för dem som har substansarbete som sin huvudsakliga uppgift, mitt arbete ska resultera i ett så friktionsfritt arbete som möjligt för kollegorna.
Vuxenpoäng
I Svenska Akademiens ordlista finns ordet vuxenpoäng. Det är en skämtsam benämning på något man får om saker man gör visar att man är vuxen. På Wikipedia hittar jag en lista på sådana saker, och där nämns till exempel att prenumerera på en dagstidning, använda förkläde vid hushållsarbete, skriftligt tacka för senast och stryka kläder. Den som gör sådant får vuxenpoäng. Men listan borde kompletteras med att gilla administration. (Om man kan få vuxenpoäng genom hela livet eller bara fram till en viss ålder är oklart för mig.)
Det tog mig 50 år att förstå, men det gör jag nu: administration är faktiskt inte så illa. Det är inte roligt alla dagar, särskilt tungt är det när brist på pengar utgör ett hinder för verksamheten, men samtidigt blir det en desto större glädje när något lyckas trots de knappa omständigheterna. Tillfredsställelsen är stor när jag blivit färdig med en budget, en ansökan eller en rapport, och ju längre tid det tagit, desto nöjdare kan jag känna mig.
Jag uppskattar också andras administrativa arbete mer än förr, och förstår att bakom varje framgångsrik verksamhet står en glad administratör.
Om jag får vuxenpoäng för att jag prenumererar på en dagstidning – ka-tjing – så rasslar nog vuxenpoängen in för att jag börjat gilla administration. Men verkligheten är aldrig så enkel. Jag använder nämligen sällan förkläde när jag lagar mat. Och ja: onödig byråkrati är naturligtvis alltid onödig.