Dialekter i Finland

I Finland talas både svenska och finska dialekter. De svenska dialekterna talas i Österbotten, på Åland, i Åboland och i Nyland. Dialekterna kännetecknas av både ålderdomliga drag och nybildningar.

En dialekt är en språkvariant som talas av invånare inom ett geografiskt avgränsat område. Dialekter uppstår för att språket förändras på olika sätt på olika platser. Skillnader mellan dialekter kan finnas på alla språkliga nivåer: uttal, böjningsformer, ordförråd och meningsbyggnad.

De svenska dialekterna i Finland

I kustområdena i Finland talas svenska dialekter som härstammar från det fornsvenska språk som svenska nybyggare förde med sig från Mellansverige från och med 1100-talet. Vid en indelning av svenska dialekter i större huvudområden brukar de svenska dialekterna i Finland och de svenska dialekter som tidigare talades i Estland sammanföras till gruppen östsvenska dialekter. De östsvenska dialekterna har flera gemensamma drag med de uppsvenska, men också med de norrländska dialekterna.

I dag talas det svenska dialekter i fyra regioner i Finland: i Österbotten, på Åland, i Åboland och i Nyland. Det har också talats svenska dialekter i delar av norra Satakunta.

Dialektområden

De svenska dialekterna i Finland brukar indelas i tio mindre dialektområden. Österbotten, som omfattar kustremsan i västra Finland mellan Karleby i norr och Sideby i söder, kan delas in i områdena norra, mellersta och södra Österbotten. Åland indelas i västra och östra Åland. Åboland omfattar ett område mellan Iniö i väster och Finby i öster och indelas i västra och östra Åboland. I Nyland talas det svenska dialekter längs sydkusten mellan Hangö i väster och Pyttis i öster. De nyländska dialekterna brukar delas in i områdena västra, mellersta och östra Nyland.

Dialektala drag

De svenska områdena i Finland har haft ett perifert läge inom det svenska språkområdet. Svenska dialekter i Finland har därför bevarat många dialektdrag som i Sverige enbart påträffas i vissa dialektområden, såsom Norrland eller Västerbotten. Dialekterna i Finland kännetecknas av många ålderdomliga drag (arkaismer). Samtidigt har nybildningar (novationer) genomförts, antingen självständigt eller i anslutning till dialekter i Sverige. Bland novationerna är förenklingen av accentsystemet påfallande. Bara i vissa delar av västra Nyland upprätthålls motsättningen mellan grav och akut accent. Den svensktalande befolkningen i Finland har under århundraden levt sida vid sida med finska grannar och svenska och finska granndialekter har därför påverkat varandra.

Arkaismer

Exempel på arkaismer som förekommer i stora delar av det svenska språkområdet i Finland: 

• Diftonger: stein ’sten’, höi ’hö’, bröut ’bröt’.
• Konsonantljuden g, k och sk uttalas ”hårt” framför främre vokal: gikk ’gick’, kärrå ’kärra’, skära. I vissa dialekter förekommer uttalet djikk eller jikk, tjärrå, stjära.
• Fornsvensk stavelsekvantitet i t.ex. fara och viku eller viko ’vecka’ uttalade med kort vokal, drööm och toom med lång vokal, blåått och föödd med lång vokal + lång konsonant.

Novationer

Exempel på novationer som förekommer i de svenska dialekterna i Finland:

• Apokope (int ’inte’, kast ’kasta’, tåm tär stoor gåålan ’de där stora gårdarna’) har starkt påverkat de svenska dialekterna i Finland. Apokopen har bidragit till att ordböjningen har förenklats.
• Norrländsk förmjukning (diitje ’diket’, bättjin ’bäcken’, väddjen ’väggen’).

---

Finska dialekter

Det finska talspråket fördelar sig på ett flertal olika dialekter. Man räknar med två huvudgrupper, de västfinska och de östfinska dialekterna. Indelningen grundar sig på ljudhistorisk utveckling. Den tydligaste skillnaden mellan västfinska och östfinska dialekter ligger i motsvarigheterna till det finska standardspråkets d-ljud. I de västfinska dialekterna motsvaras d av r eller l, t.ex. airat (standardfinska aidat) 'gärdsgårdar, staket', laurat (laudat) 'bräder', velessä (vedessä) 'i vattnet'. I de östfinska dialekterna har d antingen försvunnit eller så motsvaras det av ett halvvokaliskt övergångsljud t.ex. aijat (aidat), lauvat (laudat), veessä (vedessä).

Västfinska dialekter

1. Sydvästfinska dialekter
2. Sydvästfinska övergångsdialekter
3. Tavastländska dialekter
4. Sydösterbottniska dialekter
5. Mellan- och nordösterbottniska dialekter
6. Nordbottniska dialekter

Östfinska dialekter

7. Savolaxiska dialekter
8. Sydöstfinska dialekter