Material

Ordbok över Finlands svenska folkmål bygger främst på dialektmaterial som samlats in mellan 1860 och 1970. Också tidigare dialektordböcker är viktiga för arbetet med ordboken.

Till grund för Ordbok över Finlands svenska folkmål ligger ett alfabetiskt ordregister med cirka en miljon ordbelägg från alla de svenska dialektområdena i Finland. Registret innehåller också excerpter, det vill säga språkprov, ur ordböcker och ur bland annat språkvetenskaplig, etnografisk och folkloristisk litteratur. Ordregistret finns vid Institutet för de inhemska språken.

Originalsamlingarna som ordregistret grundar sig på finns dels vid Institutet för de inhemska språken, dels vid Svenska litteratursällskapet i Finland. I arkivet vid Institutet för de inhemska språken förvaras Folkmålskommissionens dialektsamlingar. Vid Svenska litteratursällskapet finns både uppteckningar och bandinspelningar av svenska dialekter.

Här presenterar vi några aktörer som spelat en viktig roll vid insamlingen av materialet.

Svenska landsmålsföreningen i Finland

Den vetenskapliga forskningen om svenska dialekter i Finland inleddes på 1860-talet av Axel Olof Freudenthal. Han undersökte och samlade in material om både nyländska och österbottniska dialekter. Freudenthal tog också initiativ till Svenska landsmålsföreningen i Finland, som stiftades år 1874 efter mönster av de landsmålsföreningar som några år tidigare hade bildats vid studentnationerna i Uppsala. Svenska landsmålsföreningen i Finland hade som syfte att samla in och bearbeta material om svenska dialekter i Finland. Också de svenska dialekterna i Estland, på Runö i Livland och i Gammalsvenskby i nuvarande Ukraina hörde till föreningens intresseområden. Medlemmarna i föreningen – huvudsakligen dialektkunniga studerande – samlades regelbundet till möten, där de meddelade orduppgifter som med en grov ljudskrift antecknades på registerkort. Dessa kort sammanställdes sedan till ett kartotek som omfattar kring tjugotusen dialektord insamlade under åren 1874–1902.

Svenska litteratursällskapet i Finland

Svenska litteratursällskapet i Finland, som bildades år 1885, har från början haft på sitt program att främja ”svenska språkets studium /---/ genom undersökning af landets svenska dialekter.” Från 1888 sände sällskapet ut upptecknare som samlade in ett stort dialektologiskt och folkloristiskt material i de svenska bygderna. Vid Svenska litteratursällskapet grundades år 1937 Folkkultursarkivet som tog över det aktiva arbetet med insamling och dokumentation av dialekter.

Folkmålskommissionen

År 1927 grundades Kommissionen för undersökning av svenska folkmål och svensk folkkultur i Finland, vanligen omtalad som Folkmålskommissionen. Den var en fri sammanslutning vars medlemmar företrädde institutioner och föreningar som var kopplade till forskning i dialekter och folkkultur. Under perioden 1928–1975 erhöll Folkmålskommissionen årligen statliga anslag ur penninglotteriets vinstmedel och Svenska litteratursällskapet ansvarade för användningen av anslagen. Från slutet av 1930-talet till början av 1950-talet utsändes i Folkmålskommissionens regi vetenskapligt utbildade stipendiater, som under flera år samlade in omfattande material på ett antal utvalda orter: Esse, Korsnäs, Kumlinge, Tenala och Borgå. Dessa storsamlingar bildar, tillsammans med det material som under 1950–1970-talen samlades in av anställda och stipendiater vid både Svenska litteratursällskapet och Folkmålskommissionen, en viktig stomme i ordregistret för Ordbok över Finlands svenska folkmål.

Äldre källor om svenska dialekter i Finland

De tidigaste upplysningarna om svensk dialekt i Finland är från 1709 och finns i en bröllopsdikt på öståländska, troligen från Föglö. I mitten av 1700-talet gjorde H.G. Porthan uppteckningar av ett femtiotal ord ur Kronobymålet. Äldre topografisk litteratur, sammanställd från mitten av 1700-talet fram till cirka 1880 i bl.a. åländska, åboländska och sydösterbottniska socknar, innehåller en del uppgifter om svenska dialektord och språkprov på dialekt. En första språklig beskrivning av de nyländska dialekterna utgavs år 1847 av A.J. Hipping i uppsatsen Om svenska språkdialecten i Nyland. Enstaka upplysningar om svenska dialekter i Finland insamlades även av G.O. Hyltén-Cavallius.

Vid förarbetet på Svenskt dialekt-lexikon (utgivet 1862–1867) erhöll J.E. Rietz ett betydande material från Finland. Under åren 1860–1863 bidrog finländska meddelare med knappt tiotusen ordanteckningar om dialekterna i framför allt Nyland och Österbotten.

Källmaterialet från 1700-talet och första hälften av 1800-talet har excerperats och införts i registret för Ordbok över Finlands svenska folkmål.

Tidigare finländska dialektordböcker

De svenska dialekterna i Finland blev tidigt dokumenterade av lexikografer. Axel Olof Freudenthal och Herman Vendell utgav flera mindre, regionalt begränsade ordböcker under 1800-talets sista decennier.

Under åren 1904–1907 sammanställde och publicerade H. Vendell Ordbok över de östsvenska dialekterna. V.E.V. Wessman utarbetade 1925–1932 Samling av ord ur östsvenska folkmål – Tillägg till H. Vendells Ordbok över de östsvenska dialekterna. Bägge verken utgavs av Svenska litteratursällskapet i Finland. Vendells och Wessmans ordböcker täcker hela det svenska språkområdet i Finland, och ger även orduppgifter om de estlandssvenska dialekterna, men bygger på ett förhållandevis knappt material och tar bara upp en begränsad del av det dialektala ordförrådet.