Ordet påsk härstammar från hebreiskans pesach som betyder ’påskalamm’. Till oss har ordet påsk kommit via medeltida latin (pascha) och germanska språk på kontinenten. I fornsvenskan hade ordet pluralform och uttalades med långt a i första stavelsen: paskar. Det långa a-ljudet har sin motsvarighet i våra dialekters långa vokal: på:sk. I dagens färöiska och isländska är ordet också plural, páskir respektive páskar. Det ryska ordet för påsk пácxa (pascha) kan även syfta på ’påskrätten pasha’.
Påska sig, påska till sig och påskas
Förutom att man kan fira påsk kan man också påska, eller påska sig, som betyder samma sak. Det är inte så vanliga uttryck, och troligen på utdöende. Svenska Akademiens ordlista tar inte upp verbet påska efter 1986. Språkbanken Korp visar att ordet påska fortfarande används i en annan betydelse än ’fira påsk’, nämligen ’gå påskkärring’: ”... sen i kväll ska barnen ut och påska för släkt och vänner ...”
På webben finns några exempel på påska sig, bland annat ”jag blev lite avundsjuk på en kollega som skulle påska sig på Malta”. Att påska till sig används skämtsamt i betydelsen ’se ut att bli påsk’, och påskas betyder ’bli påsk’.
Påskstege under kudden
Det finns påskharar, påskbrasor och påskhäxor – de senare kallas påskkärringar i Sverige. Det förekommer också ovanligare sammansättningar med påsk-. I de svenska dialekterna i Finland finns påskbenog, ’kobent’, en ordlek på (h)julbent. Påskpalm avser sälg eller vide som tas in till påsk. Påskskräcka syftar på en skada man fått under påsk. En påskstege är en liten stege av papper som placeras under huvudkudden på påsknatten, för att man i drömmen ska se sin tillkommande klättra på stegen.
Sol för ett gott år
Påsken spelade en viktig roll för vädertydor i det gamla bondesamhället. Det sades att om solen skiner på påskdagen, blir det ett gott år. Regn på påskdagen betyder i stället torr vår och dåligt år. Och den vind som blåser på påskdagen, ska blåsa mest under sommaren. I folktron fanns föreställningen att solen var så glad på påskmorgonen att hon dansade: ”på:skmårin va so:len så gla:där at on dansa” sade man till exempel i Pernå.