Ska vi på en tjänsteresa tar vi sannolikt reguljärflyg och på finska reittilento, ordagrant ”ruttflyg”. Vi vill kanske gärna flyga billigt och väljer därför ett lågprisflyg eller på finska halpalento ”billigflyg”. När vi köper biljetten tar vi antingen en enkel resa eller en tur och retur. Men när vi väl sitter på flyget gör vi det på ditresan och sedan på hemresan eller tillbakaresan. På finska heter det i båda fallen menomatka och paluumatka. Vi köper alltså inga ”turresor” på svenska även om vi vill ha turen med oss på resan. I de sporadiska träffar som finns på ”turresa” verkar ordet syfta på utflykter. I finlandssvenska texter hittar man i alla fall en del belägg som syftar på enkel resa.

Ett flygplan på marschhöjd över Alperna. Foto: Anna Maria Gustafsson

Snabb färd vid starten

När vi ska ut och flyga beger vi oss till en flygplats (lentoasema ”flygstation”) för att gå ombord på flygplanet (”flygmaskinen” låter lite gammaldags). Planet taxar (på finska rullaa ”rullar”) ut till en start- och landningsbana (kiitorata), och så är det dags för start. Det finska ordet lähtökiito beskriver mer precist fasen när planet susar fram längs startbanan för att lyfta. Lähtö betyder start och kiito betyder ungefär snabb färd. Under huvudparten av resan ligger planet på marschhöjd och håller marschfart. De finska motsvarigheterna är matkalentokorkeus och matkalentonopeus. Förleden i orden är matka- (färd, resa) och efterlederna betyder flyghöjd respektive flyghastighet.

Inflygning och flygrädsla

När vi närmar oss målet är det dags för inflygning. Här är det svenskans tur att vara mer explicit. Inflygning motsvaras på finska av lähestyminen, som är ett substantiv bildat till verbet lähestyä ’närma sig’. När planet har landat kan alla pusta ut. Det gör i synnerhet den som är flygrädd eller lider av flygrädsla. På finska finns inget adjektiv för att etikettera obehaget utan enbart substantiv lentopelko (kärsiä lentopelosta ~ lida av flygrädsla, vara flygrädd).

Änglarna flyger och far

Den som flyger och far är ofta på resande fot men behöver lustigt nog inte nödvändigtvis resa per flyg, även om så ofta är fallet i våra dagar. Uttrycket kan också syfta på andra varelser eller föremål som far omkring i luften. Det äldsta belägget på kombinationen är från en tid långt före flygplanen. I Svenska Akademiens ordbok, i artikeln snar, finns till och med ett 1500-talsbelägg. Det handlar om Guds änglar och lyder i moderniserad språkdräkt*: ”de var så snabba att flyga och fara från himlen till jorden och tillbaka upp till himlen som när man vänder handen”. Här är det uppenbarligen inte fråga något planlöst flaxande utan om målmedvetna tur- och returresor i blixtens hastighet.

Men kombinationen flyga och fara (eller fara och flyga) kan faktiskt också användas om en tilltänkt enkel resa, närmare bestämt när den talande önskar någon dit peppar växer: han kan flyga och fara.

Nina Martola

*SAOB-belägget i ursprunglig form (1592), artikeln snar (adj):
Gudz helige Englar, hwilke så snaare äre til att flyga och fara ifrån himmelen til jordena, och åther ifrån jordenne vp i himmelen, såsom man wender ena hand.

Dela