När jag steg av spårvagnen fortsatte tyskan spela i mitt huvud. Jag tror faktiskt jag mumlade ett svagt ”Entschuldigung!” när jag steg av och måste tränga mig igenom folkmassan.
Att höra tyskan triggade igång min egen rätt dammiga tyska. Vi hann passera ett par hållplatser innan jag hittade rätt språkväxel, men sen tuffade det på. När det gäller språk tar det ofta en stund att bli varm i kläderna. Under mina universitetsstudier gick jag en kurs i dänsk fånetikk klockan 8 varje onsdag morgon. Morgontrött som jag är tog det minst en timme att få till den danska stöten och artikulera på ret dansk måde. Men sen! Klockan 10 skulle jag ha kunnat läsa en nyhetssändning i Danmarks Radio bara för att det var så hiskeligt flott att läsa högt på danska.
Ett liknande minne har jag från fransklektionerna när jag gick i gymnasiet. Tidig morgon! Det franska tremulerande baktungs-r:et var hart när omöjligt att uttala tidigt på morgonen. Om man var sen till lektionen förväntades man säga ”Excusez-moi d’arriver en retard!” RETARD! Det sista r:et var spiken i kistan, och jag gjorde vad som helst för att slippa komma försent och rabbla upp meningen med femton tuppar i halsen, men var ändå sen några gånger. När lektionen var slut var jag varm i kläderna och skulle gladeligen ha kunnat rabbla upp ”Excusez-moi d’arriver en retard!”.
Men då var det försent.
Bianca Holmberg