"Modersmålet är en människas kärna"

På Janne Kankkonens önskelista står en större synlighet för hans modersmål, det finlandssvenska teckenspråket.

Janne Kankkonen är ordförande för språknämnden för finländska teckenspråk. Institutet för de inhemska språken ställde honom tio frågor om hur han ser på sitt modersmål och det språkarbete han själv utför.

1. När och hur blev du en språkmänniska?

Jag är uppvuxen i Österbotten i en teckenspråkig familj. I vår familj användes flera teckenspråk. Man kan säga att språken användes lite om vartannat, vilket är vanligt i Österbotten. Det var inte så mycket diskussion om vilket teckenspråk som användes. Man anpassade sig efter situationen. När jag senare flyttade till Borgå för att gå grundskolan i Borgå dövskola, kom mina första tankar om modersmål. År 1990 flyttade jag till Sverige. Där vi fick lära oss att det svenska teckenspråkets grammatik skiljer sig från den talade svenskans grammatik. Det var en ögonöppnare för mig. 
År 1998 började språkmänniskan i mig ta form. Jag arbetade då med att översätta Bibeln, först till svenskt och senare till finlandssvenskt teckenspråk. Jag märkte att det fanns grundläggande skillnader också mellan det finska och det finlandssvenska teckenspråket. Dessutom hade jag redan i tidig ålder noterat att tolkarna använde språket på olika sätt.

2. Vad intresserar dig särskilt i ditt modersmål eller i andra språk? 

Jag är uppvuxen i en flerspråkig familj och är därför intresserad av språkkrockar. Teckenspråken påverkas starkt av det skrivna språket, och det i sig framkallar olika språkkrockar och kan ge en förklaring till en del missförstånd och olikheter.

3. Hur syns språket i ditt vardagsliv?

Dels genom mitt arbete på Finlands Dövas Förbund, där jag arbetar både som språkrådgivare och redaktör för ordböckerna Suvi och SignWiki, dels genom samarbetet med Jyväskylä universitet med att bygga upp korpusen för finlandssvenskt teckenspråk.  Jag skulle önska att mitt språk hade mer synlighet i min vardag. Jag gör många anpassningar för att undvika missförstånd. 

4. Vad tänker du om dagens språkliga landskap och om språkförändring? 

Finskt teckenspråk har mer synlighet i samhället, det finns undervisning, nyheter och andra tv-program. Finlandssvenska teckenspråkiga kan ta del av det som erbjuds men förutsätts anpassa sig. Man blir berövad sin möjlighet att få uttrycka sig fritt. Under en lång tid kallades det finlandssvenska teckenspråket en dialekt. I jämförelse med andra språk har forskningen varit nästintill obefintlig. Vartefter forskningen gått framåt har man kommit fram till att finlandssvenskt teckenspråk är ett självständigt språk. 

5. Tycker du att du kan påverka attityderna till språk i Finland? 

Ja, genom mitt arbete med många olika kunder kan jag göra en skillnad. Vi behöver synliggöra att vi har två olika teckenspråk i Finland. Vartdera språket har sin grammatik, sina normer och regler att följa, precis som med talade språk. Tidigare var det svårt att definiera vad det är för skillnad mellan finskt och finlandssvenskt teckenspråk, men forskning klargör detta.

6. Vad tycker du om den pågående språkliga diskussionen i Finland?

Modersmålet är en människas kärna. Det är länken till den grund all annan information vilar på. Genom att öka allas språkmedvetenhet kanske vi kan komma till en punkt där vi kan sätta oss in i varandras situation, oberoende av om någon tillhör en minoritet eller inte. Att ha ett starkt modersmål är inget som berövar någon annan något.

7. Vad är det vackraste och det värsta med språket?

Det är de fantastiska och unika uttryck som inte har direkta motsvarigheter på andra språk. Alla språk har sina pärlor. Det värsta med det finlandssvenska teckenspråket är att det saknar en naturlig kontinuitet till exempel från äldre till yngre generationer. Det skapar luckor, vi saknar en del tecken och tvingas låna in dem eller bokstavera talspråkets ord för en del termer. Att skapa nya tecken är tidskrävande.

8. Om du var en språklig genre, vilken skulle det vara?

En kreativ konstnär över genregränserna.

9. Om du hamnade på en öde ö och fick ta med dig en bok, vilken bok skulle det vara?

Bibeln, den kan man återkomma till många gånger med olika infallsvinkel.

10. Vad mer vill du säga till läsarna?

Vi måste respektera och beundra att varje språk har sin uppkomst, historia och kultur. Det fina med många språk är variationen den skapar. Precis som naturens olika årstider visar oss skönhet genom sin variation.

• Länk till intervjun på teckenspråk: Janne Kankkonen: 10 kysymystä kielestä - YouTube
• Länk till den finska nyheten: Janne Kankkonen: 10 kysymystä kielestä

Janne Kankkonen

• Janne Kankkonen arbetar som ordboksredaktör och språkrådgivare på Dövas Förbund. 
• För teckenspråkiga och dem som studerar teckenspråk är han är ett välkänt ansikte från många sammanhang. 
• Till uppdragen hör bland annat Suvi – Nätordbok i de finlandssvenska teckenspråken och serien Kielikolareita/Språkkrockar, som behandlar skillnaderna mellan finskt och finlandssvenskt teckenspråk. 
• Under den treårsperiod som inleddes  i juni 2024 är han ordförande för språknämnden för finländska teckenspråk.

Tillbaka till rubrikerna