Historia

Institutet för de inhemska språken inledde sin verksamhet den 1 mars 1976 under benämningen Forskningscentralen för de inhemska språken. Forskningscentralen var resultatet av en sammanslagning av ett flertal olika projekt och verksamheter som redan tidigare hade fått statsstöd. Uppgifterna hade bestämts i lag. I den nya myndigheten ingick finsk och svensk språkvård, fem olika ordboksprojekt med tillhörande arkiv, finsk och svensk namnvård och namnforskning med arkiv samt ett omfattande finskt bandarkiv. De svenska dialekt- och namnsamlingarna blev i huvudsak kvar i original hos Svenska litteratursällskapet medan forskningscentralen fick registerarkiv med samlingarna samsorterade. (Se tabellen över sammanförda verksamheter.)

I början var forskningscentralen organiserad i byråer, och det finska namnet Kielitoimisto (toimisto = byrå) hann etablera sig så väl att det behölls som benämning på språkvårdsverksamheten också efter att byråerna ersatts med avdelningar vid en omorganisering 1994. Det svenska namnet ”svenska språkbyrån” försvann däremot då.

En milstolpe i verksamheten var år 1988 då de olika byråerna kunde flytta in under samma tak på Sörnäs strandväg 25. År 2008 gick flyttlasset till Kajsaniemi och Berggatan 24.

Forskningscentralen för de inhemska språken blev Institutet för de inhemska språken 2012. Då trädde en reviderad lag i kraft och en omfattande organisationsreform genomfördes.

Sedan februari 2016 finns Språkinstitutet på Hagnäskajen 6 i Helsingfors.