Till innehållet
Sök

Svenska

Svenskan är ett indoeuropeiskt språk som hör till de nordiska språken inom den germanska språkgruppen. Svenska talas som modersmål av cirka 9 miljoner personer i världen, av vilka cirka 8 miljoner i Sverige och ungefär 290 000 i Finland. Svenska talas i begränsad utsträckning även av ättlingar till svenska och finlandssvenska utvandrare i bland annat USA och Kanada men också av senare utflyttare runt om i världen.

Svenska språkets historia delas in i följande perioder:

  • runsvenska (cirka 800–cirka 1225)
  • fornsvenska (cirka 1225–1526)
  • äldre nysvenska (1526–1732)
  • yngre nysvenska (1732–1900)
  • nusvenska (1900–)

Finlandssvenska

Finlandssvenska är en regional varietet av svenska och brukar definieras som den svenska som talas och skrivs av finlandssvenskar. Det är inget helt entydigt begrepp, men i första hand brukar benämningen syfta på icke-dialektalt språk medan svenskan i Finland också inbegriper de finlandssvenska dialekterna.

Finlandssvenskan skiljer sig från svenskan i Sverige först och främst i fråga om uttalet men även vad gäller ord och uttryck. I viss mån förekommer också skillnader i syntax och ordböjning. Ju ledigare språk det handlar om desto större är skillnaderna. Neutralt finlandssvenskt skriftspråk skiljer sig mycket lite från sverigesvenskt skriftspråk.

Läs mer

Finlandismer

Ord och uttryck som används bara eller företrädesvis i Finland kallas finlandismer. Som finlandismer räknas också ord och uttryck som används i en annan betydelse i Finland än i Sverige. Ett välkänt exempel på den senare typen är semla, som i Sverige syftar på en fastlagsbulle och i Finland på en bulle av matbröd. Exempel på finlandismer är rådda och talko och uttryck som hopa och ro och på sju famnars vatten.  I Finlandssvensk ordbok finns drygt 2 500 ord och uttryck.

Närmare hälften av finlandssvenskarna har dialekt som sitt egentliga modersmål.


Relaterat innehåll