Firabel

Reuters ruta 26/7 2013

De flesta finlandssvenskar – åtminstone i södra Finland – känner väl till ordet firabel med betydelsen ’extraknäck, arbete vid sidan av det ordinarie jobbet’ (oftast av samma slag som det ordinarie jobbet) och det motsvarande verbet firabla. Tidigare var det väl främst hantverkare och verkstadsarbetare som firablade, det vill säga utanför arbetstiden utförde arbete för egen räkning på sin arbetsplats – med eller utan arbetsgivarens tillstånd. En typisk yrkesgrupp som i dag firablar på egen tid är fast anställda översättare, men uttrycket förekommer fortfarande också bland hantverkare – ibland med bibetydelsen ’svartjobb’.

Att firabel och firabla inte används och förstås i Sverige vet också de flesta språkligt medvetna finlandssvenskarna. Men få känner till ordens intressanta bakgrund, även om Finlandssvensk ordbok innehåller en hänvisning till det tyska Feierabend.

Slår man upp firabel och firabelsarbete i Hugo Bergroths Finlandssvenska från början av 1900-talet visar det sig att ordet som sådant inte då uppfattades som en finlandism, bara uttalet och stavningen. Den ”högsvenska” motsvarigheten var enligt Bergroth fyrabens(arbete), och detta bekräftas av Svenska Akademiens ordbok (bandet i fråga tryckt 1926) där både fyraben och fyrabensarbete förekommer som uppslagsord, dock med tillägget ”i fråga om äldre förhållanden”. I dag är emellertid orden totalt okända i Sverige.

Det tyska Feierabend avser närmast en ledig kväll, tidigare främst helgdagsafton. ”Feierabend machen” betyder att ta sig ledigt för kvällen, och på danska finns motsvarigheten fyraften då man slutar jobba och kanske tar sig en fyraftensbajer (alltså en öl). Också det äldre svenska fyraben avsåg enligt SAOB den tid på aftonen då hantverkare upphörde med sitt arbete, och också själva ledigheten (i en text från 1729: då hantverkaren ”har hiordt fijrabend, så går han ut och tager sig et stop öhl”).

Ur de här uttrycken utvecklades sedan begreppet att arbeta på fyraben (med den finländska varianten firabel), dvs. efter det ordinarie arbetet, och sammansättningen fyrabensarbete/firabelsarbete respektive verbet fyrabla/firabla. Småningom ersattes åtminstone i finlandssvenskan firabelsarbete med det enkla firabel – en finlandism som är klart vardaglig och som uppenbarligen används allt mindre särskilt bland yngre personer. Vi som fortfarande använder firabel och firabla ska självfallet göra det med urskillning, men lite synd vore det ju om en finlandism med så intressant kulturell bakgrund skulle dö ut.

I äldre finlandssvenska har firabel också använts i betydelsen ’ fest, firande’, men den betydelsen verkar i dag vara utdöd.

Mikael Reuter 

mikael[at]undala.fi