Gamla vänners dag, som firas andra onsdagen i maj, får mig genast att tänka på mina närmaste vänner. De där som känner mig utan och innan, som jag litar fullkomligt på och som jag kan tala om djupa och svåra saker med utan att skämmas eller vara rädd för att bli missförstådd och dömd. Det är min personliga definition av en vän.
I definitionshänseende ligger jag inte så långt från Svensk ordbok (SO), som definierar en vän så här: ’person som viss annan person känner väl och hyser tillgivenhet för och tillit till och som han/hon vanligen inte är släkt med’. Många av exemplen på hur ordet vän används bekräftar att en vän ofta är någon som betyder mycket och som man ställer upp för i vått och torrt: en trofast vän, hans bäste vän, vänner för livet, vi löste barnpassningsproblemen med hjälp av vänner, så här vänner emellan kan vi väl vara uppriktiga.
Kompis är mer aktivitetsbetonat
Det finns fler ord som betecknar vänskap. Kamrat och kompis till exempel. Men är en kamrat eller en kompis verkligen samma sak som en vän? Eventuellt, men det är inte helt självklart att kamratskap går lika djupt som vänskap. En kamrat är enligt SO en ’person som deltar eller ingår i samma verksamhet som en annan person (som framgår av sammanhanget); ofta med bibetydelse av samhörighet el. aktiv samverkan och därmed äv. vänskap’. Flera av exemplen på kamrat och kompis är också sammanhangs- och aktivitetsbetonade: lumparkompis, skolkompis, han är ute med kompisarna, barndomskamrat, rumskamrat, klasskamrat, arbetskamrat, även om det också finns exempel som hennes bästa kamrater och hennes bästa kompis.
Bekanta i motsats till vänner
Går vi ytterligare ett steg längre bort från nära relationer kommer vi till kategorin bekanta. Här lyder beskrivningen i SO helt enkelt ’person som en viss person känner’. Den lite lakoniska beskrivningen är rätt träffande; en bekant är en person man känner, inte mer än så. Mycket riktigt används ofta bekanta i uttrycket vänner och bekanta, där orden står i ett slags motsatsförhållande till varandra – de bekanta är personer man inte har en tillräckligt nära relation med för att kunna kalla vänner.
Initiativet till gamla vänners dag togs för övrigt av svensken Bo Bergendal, som ville att det skulle bli en dag då man utan desto större åthävor hör av sig till någon gammal vän man vill ta upp kontakten med. Om det gäller en studiekamrat eller en skolkompis kanske vännen i själva verket är, just det, kamrat, kompis eller till och med bekant. I det sammanhanget spelar ordboksdefinitioner mindre roll.