Man kan till exempel få läsa intressant text mitt i skogen. Ta nu den skylt som möter vandrarna vid en liten skogssjö nära en friluftsled i mina hemtrakter. Där står Pohjaton mutapohja – Bottenlös dybotten. Den här gången är det inte fråga om något översättningsfel, utan det är samma spännande formulering på både finska och svenska.
Texten kan ge upphov till vilka metafysiska funderingar som helst. Först har vi en logisk kullerbytta: hur kan en botten vara bottenlös? Sedan kan man fundera vidare på om det över huvud taget är möjligt att något kan vara bottenlöst – går sjön igenom jorden i så fall och kommer ut på andra sidan? Personligen kommer jag också att tänka på att det i min barndom berättades om mörka skogstjärnar som var bottenlösa. Min mor berättade att hon hade badat i en sådan när hon i sin ungdom plockade bär i skogen och det var fruktansvärt varmt. Som barn tyckte jag att detta lät spännande och olycksbådande.
På ett annat ställe vid samma friluftsled ligger ett område där det bor en tjäder som är känd för att vara ilsken. Jag har själv stött på tjädern tronande mitt på vägen. Den var omgiven en liten folksamling eftersom ingen lyckats ta sig förbi den. Nå, eftersom ilskna tjädrar kan vara farliga har det för säkerhets skull satts upp en skylt. På finska varnas det för Äkäinen metso!, alltså ungefär ”ilsken tjäder”. Men på svenska står det Uppskärrad tjäder! vilket ger en helt annan bild av den stackars tjädern. Uppskärrad betyder ju ’uppskakad’, ’oroad’,’nervös’, ’uppskrämd’, ’upprörd’ (fi. levoton, hermostunut, järkyttynyt, suunniltaan). Jag kan för min inre syn se tjädern chockad och driven av en stark inre oro. I och för sig är det naturligtvis inte omöjligt att en tjäder kan befinna sig i det tillståndet, men jag tror inte att ordet uppskärrad i allmänhet används om djur.
Texten på skylten om tjädern fortsätter: Om du ser ifrågavarande tjäder så gå inte nära den! Detta är visserligen en korrekt översättning från finska där det talas om kyseinen metso, men på bägge språken leder ordvalet till att ett löjets skimmer faller över hela skylten. Det formella ordet ifrågavarande passar kanske bra i en byråkratisk text som läses på ett kontor, men det passar definitivt sämre på en praktisk varningsskylt mitt i skogen. Och när man funderar mer på saken börjar man undra över innebörden: om man nu råkar stöta på en tjäder när man är ute på skogspromenad, hur kan man då veta om det är just ifrågavarande tjäder? Det är väl bäst att hålla sig långt från alla tjädrar man ser, oberoende av om de råkar vara uppskärrade eller inte.
Spalten är tidigare publicerad i tidningen Pohjola-Norden nr 1/2013.