modersmålet ses som ett onödigt ämne på schemat, man har blandade grupper från olika branscher, stora undervisningsgrupper och massor med studerande som borde ha specialundervisning i små grupper, man har hög undervisningsskyldighet och geografiskt spridda enheter att rusa mellan. Det låter oroväckande. Jag har själv barn som studerar för en yrkesexamen, och tycker naturligtvis att modersmålet borde spela en viktig roll också inom yrkesutbildningen.
Som Katarina Rejman framhåller i samma nummer av Arena är modersmålet ett färdighets-, kunskaps- och kulturämne. Det är säkert främst färdighetsaspekten som får utrymme inom yrkesutbildningen, och den är naturligtvis viktig. Nuförtiden krävs det att arbetstagare inom snart sagt alla branscher ska producera text i allt större utsträckning, och då behövs det övning i att läsa och skriva brukstexter inom den egna branschen. Man kan också utgå från att många inom yrkesutbildningen är svaga i modersmålet och behöver mycket träning; Sjöman säger ju att det finns många studerande som borde få specialundervisning i små grupper. När det gäller kunskapsaspekten förtjänar den kognitiva biten att framhållas: modersmålet har betydelse för att tänkandet ska utvecklas, och detta är viktigt inom alla branscher. Språket och tänkandet behövs för att man ska kunna ta till sig kunskapsinnehållet i utbildningen. Slutligen har vi den tredje aspekten, kulturaspekten. Modersmålsämnet kan vara en ingång till kultur och litteratur, och det gäller också studerande i yrkesbranscher. Också de har rätt till kultur – fastän de kanske inte förstår det själva eller visar något som helst intresse. Hur ska deras intresse kunna väckas?
Utöver dessa aspekter nämner Katarina Rejman något som inte är mindre väsentligt: modersmålet är ett livskunskapsämne. Det är ett ämne där man ska lära sig någonting om livet och om sig själv, ett ämne som ska hjälpa en att utveckla sin identitet och sin personlighet. Också denna aspekt behöver yrkeseleverna bli delaktiga av. Kanske modersmålsundervisningen just i detta avseende borde ha en speciellt viktig uppgift inom yrkesutbildningen, eftersom det inte finns andra livskunskapsämnen på schemat.
Berit Sjöman har gjort en viktig insats genom att ta upp modersmålsundervisningen inom yrkesutbildningen. Det är sällan man annars läser något om detta ämne; det mesta som skrivs verkar handla om grundskolan eller gymnasiet. I vilken mån satsas det överhuvudtaget på modersmålsämnet inom yrkesutbildningen? Sjöman menar att modersmålslärarna själva är för slutkörda för att orka profilera sig. I så fall borde någon annan lyfta fram detta viktiga område så att lärarna kan få det stöd de behöver.
Liksom Sjöman hoppas jag i alla fall att det trots allt finns någon energisk modersmålslärare inom yrkesutbildningen som har tid och lust att skriva till Arena och berätta om problem men också om glädjeämnen i arbetet och om vilket slag av stöd och hjälp som lärarna behöver för att kunna möta de stora utmaningarna i sitt yrke. Det verkar nämligen finnas gott om utmaningar inom modersmålsämnet i yrkesutbildningen!
Språkspalten är ursprungligen skriven för Arena 2/2010, medlemstidningen för Modersmålslärarföreningen i Finland.