Hufvudstadsbladet, 4.7.1985
TORRA KALLA VINDAR blåser det över språkspalten i dag. Professorn utreder också ROBOTARNAS språkliga härstamning.
En läsare är intresserad av bakgrunden till ordet gänglig, "läng och smal".
Det är svårt att exakt härleda ordets historia men gänglig hänger i hop med verbet ganga i fornsvenskan som senare blev till gånga resp. gå.
En läsare undrar varifrän ordet robot kommer.
I svenskan har ordet robot åtminstone tvä användningsområden: industrirobot, en maskin som ersätter mänsklig arbetskraft, och t.ex, kryssningsrobot, en projektil för militärt bruk. Om vi jämför med tyskan, märker vi, att den förra roboten på tyska kallas för Roboter, medan den senare i motsats till svenskan kallas för Rakete.
Vad ordet robots ursprung beträffar, står det att finna i tjeckiskan. Det lanserades, infördes genom Karel Capeks (1890—1938) skådespel "Rossum's Universal Robots" från 1920. I det skådespelet framträder konstgjorda människor, robotar. Själva ordet robot kommer från robota, som både i tjeckiskan och polskan betyder "arbete", men ursprungligen betytt "slaveri". I ryskan är rabota "arbete" och rab "slay" Men då vi närmare synar orden arbete och robota i sömnarna, märker vi, att de liknar varandra och år nära släkt!
Vi ser i ordet robot hur det tjeckiska, slaviska ordet kommit in i de germanska språken. Ett exempel pâ ord som gâtt i motsatt riktning är ordet skansen, det polska ordet for "friluftsmuseum". Benämningen på Skansen i Stockholm har direkt lånats in i polskan och där blivit ett eget ord!
En tredje frågeställare undrar om småorden, adverben bara, rentav, riktigt, t.o.m. kan skjutas in mellan subjekt och predikat.
Svaret är ja. De exempel denna signatur "undrande" anför är helt riktiga: "Han bara skrattade. Han rentav skrattade. Han riktigt skrattade. Han t.o.m. skrattade.". Men dessa adverb kan självfallet också stå efter predikatet, d.v.s. sist i exempelsatserna.
En frågande undrar, om det finska haru "en kall och torr blåst" har någon motsvarighet svenskan.
Svaret är ja. Här har vi nytta av Vendells "Ordbok över de östsvenska dialekterna". Enligt den hittas dialektverbet hara "blåsa en tor vind" i Brändö på Aland. Detta verb har paralleller på andra håll i den germanska språkfamiljen: i det jylländska hare "hård, bitande vind" och i den skotska varianten av engelskan i ordet haar "en kylig, östlig vind".
En skärpt läsare har lagt märkte till hur vi i finlandssvenskan tidvis har fel betoning.
I de fasta uttryck denne läsare anför som exempel bör det efterföljande substantivet betonas (t.ex. dagen), inte adjektivet i början. Svenska dagen, Röda korset, Vilda västernochVita huset.
Hufvudstadsbladet, 11.7.1985
En rikssvensk JOGGAR eller MOTIONERAR medan en finlandssvensk kanske är "ute på länk", något som svensken där pä andra sidan rakt inte kan begripa. Prof. Thors tar här bl.a. upp en rad finlandismer som nog kan ästadkomma en viss begreppsförvirring grannar emellan.
En läsare har lagt märke till orden "familjeläkare" resp. "hemapotek".
Han har helt rätt i att bägge är felöversättningar av finskans perhelääkäri, kotilääkäri resp. kotiapteekki. De riktiga svenska orden innehåller förleden hus-: husläkare resp. husapotek. De ovannämnda felöversättningarna är typiska exempel på hur det finska sprâkets inflytande nästan omärkligt kan göra sig gällande i vårt språkbruk.
En frågande undrar hur ver bet dölja sig lyder i imperfektum.
Det böjs starkt, alltså med omljud, vokalväxling: dolde sig, inte "döljde sig". Til samma ordfamilj hör doldis som bildats som ett slags motsats till kändis.
En frågeställare har lagt märke till orden byxbunt och verrare, en annan har noterat pipo och länktossor.
Alla dessa är okända i Sverige! I stället för verrare av det finska verryttelypuku bör vi i seriös text använda träningsdräkt eller träningsoverall. Pipo är det finska ordet för toppluva. Byxbunt "den nedersta delen av ett byx ben“ och länktossor är också finlandismer. Tossor är faktisk ett okänt begrepp i Sverige, där de kallas för gymnastikskor, motionsskor. Hela ordfamiljer på länk- igen är också okänd Sverige: vara ute på länk är där jogga, motionera. Motionslänk är motionsrunda. — Ja, det var faktiskt en stor portion finlandismer på en gång.
Min son gjorde mig uppmärksam pä ordet arkitekt i en alldeles speciell användning.
Nyligen har det i samband med Tage Erlanders död upprepade gånger brukats i sin överförda betydelse. Det är fråga om ett internationellt sätt att uttrycka sig och det återspeglar uppskattningen av arkitektens yrke. Jag avser härvid satser, där arkitekt är liktydigt med "den andlige upphovsmannen, den som planerat något, lanserat någon ny idé”: t.ex. "ubåtskrigets arkitekt, storamiral Karl Dönitz", "arkitekten för uppbyggandet av det socialistiska Albanien, Enver Hoxha". Om den nyliger avlidne Tage Erlander kunde man läsa: "Han var ocksä arkitekten bakom flera betydande reformer, som genomfördes under Gustaf Möllers tid som socialminister".
En läsare citerar "Ture Svenon i Paris" av Ake Holmberg: Jag tar motion här en halvtimme framåt. Säg det i telegrafen. Sedan ska jag till frisören, och sedan ska jag till turken ett tag". Läsaren undrar vad detta är för en turk.
Den turken är betydligt mindre känd för oss finlandssvenskar än vad den är i Sverige. Det gäller ett turkiskt bad. I Svenska Dagbladet ingick 1.6. i år rubriken "Sturebadet ödelagt, turken räddas" och senare i texten sinner vi ordet herrturk: "Det är framför allt den berömda inredningen herrturken man hoppas skall återuppstå ur askan som en annan Fågel Fenix.
Jag tackar P. E. von Bonsdorff för hans rättelse i Hbl 5.7.
Ordet för "den vita giftpinnen" kan stavas på bägge satten: cigarett och cigarrett, alltså antingen med ett eller två r. Den tionde upplagan av Svenska Akademiens ordlista, utgiven 1973, är givetvis det främsta rättesnöret för vår stavning. Nästa upplaga torde f.ö. utkomma 1987.
Hufvudstadsbladet, 18.7.1985
FINNO med o vill professor Thors absolut inte finna sig i fast det skrivsättet numera används officiellt. Däremot gillar han att Sälen och Själen jär skapa omväxling i gatunamnsfloran (eller -faunan). . .
En läsare undrar om adjektivet häv, hävt är en finlandism, då det saknas i Svenska Akademiens ordlista.
Svaret är nej. Detta ord häv, bildat av verbe hava/ha, hittar vi i Akademiens ordbok. Mest använder vi det här ordet i dag i nekande satser av typen "Han har det inte så hävt", dvs. "Han har det inte så bra ställt".
Dagens följande frågekomplex var egentligen inte adresse rat till mig, men det hör närmas hemma har och därför vidarebefordrades det till språkspalten och jag åtar mig gärna att se pa det.
Medelst ett fotografi av en gatuskylt åskädliggör en läsare hur gatunamnet Hyljelahdentie i Esbo översatts med Själviksvägen — alltsä själ, inte säl.
Då jag ser efter i Post- och televerkets postnummerkatalog från förra året, märker jag at Esbo är försett med rätt mång: gatunamn på Hylje- En del av dem har översatts med säl, t. ex Hyljetie — Sälvägen, andra med själ. Dä likartade gatunamn finns på samma ort och gatorna dessutom har samma postnummer, är det inte alltså duint att låta djurnamnet variera pä det här sättet pä svenska (men posten har kanske vissa svärigheter). För själ är en äldre form av djurnamnet säl. Jämfor med engelskans seal, som har samma betydelse.
I Helsingfors Ostra centrum, närä metrons ändstation, ligger Åbohusvägen, pä finska Turunlinnantie.
Den svenska översättningen är inte felaktig, utan enligt min mening mustigare än det finska namnet, då den innehaller ordet hus i dess gamla betydelse "slott". Så föreligger ju också t.ex. Tavastehus, Brahehus (slottsruin vid Vättern i Sverige). Då arkaistiska, föråldrade ord på det här sättet används, blir gatunamnen litet intressantare.
Däremot är jag lika upprörd om läsaren över skrivsättet Finno" med o i stället för med å. Visserligen upptar postnummerkatalogen "Finnovägen" med o, men enligt den normgivande fjärde upplagan av "Svenska ortnamn i Finland" utgiven 1984 av Forskningscentralen för de inhemska språken skall Suomenoja i Esbo på svenska skrivas Finnå med å, vilket ju är logiskt. Det felaktiga "Finno" upplever jag alltid som en förkortning av "Finnoil".
En frågeställare är intresserad av bakgrunden till slangverbet snaja "fatta, begripa".
Det kommer ur det ryska verbet znat "veta". Ja nje znaju betyder "jag vet inte". En annan frâgande undrar hur ordet spång lyder i pluralis flertal. — Pluralis av tång, och stång är ju tänger resp. stänger, dvs. med omljud. Spång däremot har två pluralisformer: spänger och spångar.
Hufvudstadsbladet, 27.7.1985
FASEL och FUNTABULLA är begrepp som kanske inte ingår i värt dagliga ordförråd — nu far vi dem i alla fall förklarade, och därtill påminner prof. Thors om vad det ofta felbrukade ordet VAKANS egentligen betyder.
En läsare undrar vad ordet funtabulla är.
Detta ord hat åtminstone förekommit i Åbotrakten och östra Nyland och betecknat ett ljust matbröd. Or dets första led torde vara den gamla ryska viktbeteckningen funt, ty ursprungligen såldes detta ljusa matbröd i Ryssland enligt vikt, såsom framgått vid närmare efterforskningar i frågan. Detta ryska skålpund funt var 409 gram. — Jag tackar fil.mag. Marianne Holmberg på Kustö för hjälpen.
En frågeställare i Pjelax södra Österbotten är intresserad av tre lantbrukstermer; substantivet fasel (den-genus), adjektivet strid och verbet vanna.
Han har själv följande exempelsatser: ”Detta var till fördel, då säden skulle rensas och vannas, man hade lättare att få er ren och strid säd ... Agnarna skall tas tillvara och baddas dels för mjölkkorna och dels för faseln och svinkreaturen.
Substantivet fasel betyder både ”småkreatur” (andra husdjur än hästar och kor) och ”fjäderfä”. Säden är strid, om den är välmatad, fullkornig. Verbet att vanna innebär att ”agnarna skakas från säden i ett särskilt träfat”.
En frågeställare vill veta hur ordet vakans skall användas.
Substantivet vakans avser inte ”en tjänst, utan en obesatt tjänst. Adjektivet vakant igen anger att en tjänst är obesatt, utan innehavare: ”Platsen är vakant.” Ordet vakant kommer av presensparticipet vacans av latinets vacare vara tom, ledig', som i sin tur kommer av adjektivet vacuus ”tom” och det återfinner vi som vårt substantiv vakuum ”tomrum”.
Samme frågande vill också veta varifrån ordet minister kommer.
Då vi i våra dagar tanker på ordet minister, förknippar vi det för det mesta med ”en medlem av statsrådet”. I betydelsen ”sändebud i främmande land” är ordet minister något föråldrat. Men minister ar dessutom en fin titel i vårt land. Ordet kommer ur latinets minister ”tjänare, hjälpare” som är bildat ur minus ”mindre”. Ordet mästare igen kommer ur latinets magister bildat av magis ”mer”. I antikens Rom fanns det olika slags magistrar. Så var en magister navis ”skeppsbefälhavare, kapten på ett fartyg”.
En läsare vill veta hur mycket ett gross är.
Ordet gross kommer ur franskans douzaine grosse ”ett stort dussin”, dvs. tolv dussin. Därför är ett gross 144 stycken.
I början av juli ingick en artikel av Sven Stolpe i Hbl. Han skrev om Thomas Manns roman från 1924, ”Der Zauberberg". på svenska ”Bergtagen”. En frågande undrar vad bergtagen betyder.
Ordet går ursprungligen tillbaka på vidskepliga föreställningar om troll. Enligt dem vore bergtagen ”bortrövad, tagen in i berget av bergtrollen”, Senare har ordet fått en överförd betydelse: ”Helt och hållet fängslad, fascinerad, gripen av något”.
Hufvudstadsbladet, 1.8.1985
Om fjorton år och fem månader går vi in i ett nytt årtusende — en så sällsynt händelse att den bara inträffat en enda gång tidigare under svenska språkets existens. Så det finns inget färdigt ord för den övergången — men prof. Thors har ett förslag.
Till min sorg läste jag i juli, att en av mina flitigaste frågeställare hade dött. Längre ned i dagens spalt tar jag upp hans sista fråga.
En läsare vill veta hur det ursprungligen latinska ordet för ”avtal, harmoni, allmän önskan, samstämmighet” skall stavas i svensk text.
Det kan skrivas både consensus och konsensus. Den senare varianten används i finskan, som saknar c, och i tyskan. Jag föredrar personligen den latinska (och engelska) formen med c i början - latinet saknar bokstaven k.
En frågeställare vill veta bakgrunden till ordet strunt.
Det kommer ur medellågtyskans strunt med betydelsen ”lort, skräp” och det i sin tur torde vara av latinskt ursprung. Det motsvarande holländska ordet är stront.
Ett ord med liknande betydelse är bosch ”skräp”. ”Det han sade var bara bosch”. Det kommer ur det engelska bosh med samma betydelse och det igen ur det turkiska bos ”tom, ihålig, värdelös”.
Ytterligare en läsare undrar över tjugohundratalet.
Den frågan har blivit mångsidigt belyst på Hbls insändarspalter. Det kan tilläggas, att Karin Boyes läsvärda framtidsvision om sanningsserumet ”Kallocain” (från 1940) har som underrubrik ”Roman från 2000-talet”. Det hade varit intressant att höra författarinnan uttala detta sistnämnda tal, som enligt vårt normala skrivsätt är tvetydigt — vi vet ju egentligen inte om nästa århundrade eller hela följande årtusende avses.
Ett sekelskifte förestår och en annan frågande undrar hur vi samtidigt kan uttrycka att ett nytt årtusende, millennium, står för dörren. Något egentligt ord för det finns inte. Vi byter så sällan årtusende. Det har bara hänt en gång tidigare i svenskan, för vi räknar med det svenska språket från c. 800, då den runsvenska perioden började. Mitt förslag vore millennieskifte.
Ett äldre ord, som i våra dag ar blir allt vanligare i en ny betydelse, är nisch.
Ordets ursprungliga betydelse är ju ”en fördjupning i en mur, en vägg, en kakelugn eller i ett berg”, medan den nya betydelsen ungefär är ”plats”. I Hbl kunde vi nyligen läsa i en intervju: ”Partiet har en egen rikspolitisk nisch”.
Inom ekologin talar man också om nischer: ”Varje art fyller en bestämd nisch i sin biotop, man kunde säga att den spelar sin speciella roll på den speciella scen miljön erbjuder”. (Krogerus - Panelius: ”Biologi for gymnasiet”).
Dagens sista fråga gäller ordet kontramandera och dess betydelse.
Kontramandera är att ”återkalla en order, ge återbud, avbeställa”. T.ex. ”Premiärminister Ben-Gurions sista order kontramanderades inte, utan den förblev i kraft”. Det här verbet har kommit till oss från franskan.
Hufvudstadsbladet, 8.8.1985
PERSONALUTRYMMEN heter det i Sverige medan vår motsvarighet ”socialutrymmen” är en finlandism — lär vi oss av professor Thors när han i dag besvarar några läsarfrågor.
En vandabo har skickat mig en kopia av en sida med kungörelser i Hbl.
Vi har båda märkt att sådana kungörelser ofta innehåller grova fel i sin svenska språkdräkt. Det räcker ju inte med att översättningen av dessa rätt viktiga texter görs ord för ord, utan det svåra ligger ju i det att översättningen bör vara god, naturlig svenska.
Finskan och svenskan är så olika språk att vi inte har mycket annat att skatta oss lyckliga över än att tidsformerna s.g.s. alltid motsvarar varandra, vilket de ju inte alltid gör i översättningar från tyska eller ryska till svenska.
Det insände utdraget aktualiserade också den skillnaden mellan landets bägge officiella språk att finskan istället för sin avsaknad av prepositioner kan ha långa genitivkedjor, medan det absolut är att rekommendera att vi på svenska bara har en genitiv (som slutar på -s) och klarar av resten med prepositioner och eventuella andra knep. T.ex. ”Pekan kissan häntä” är då ”svansen på Pekkas katt”.
Om personalutrymmen
Mitt svar på denna vandabos fråga är att ordet personalutrymmen används i Sverige, liksom de dithörande lunchrum, kafferum, vilrum och det mer allmänna personalrum, medan substantivet socialutrymmen är att beteckna som en finlandism.
En läsare är intresserad av tvä latinska uttryck.
Det första ar mutatis mutandis. Det betyder ”Efter det att man hade förändrat det som måste förändras”, dvs. ”efter vederbörliga (och självklara) ändringar”.
Ordet tuskulum avser ”en lugn och lantlig fristad, ett ställe dit man drar sig undan världens jäkt”. Ordet har blivit allmänt kant genom att den romerske författaren, politikern och vältalaren Cicero (106-43 f.Kr.) vid staden Tusculum i Latium (Rom-trakten) hade en lantgård, Tusculanum. Men som synes har eftervärlden ologiskt nog glömt namnet på lantgården och i stället lagt det kortare stadsnamnet på minnet.
För två veckor sedan behandlade jag ordet funtabulla här i spalten. Jag är tacksam för de intressanta kommentarer jag fått.
En dam minns hur hon köpte funtabulla på bageri Feodoroff i Helsingfors på 1920-talet. Ryskforskningens i Finland grand old man, professor Igor Vahros bekräftade, att den första delen av ordet funtabulla är den ryska viktbeteckningen funt. Hans hustru köpte funtabulla på samma bageri Feodoroff under första världskriget och på 1920-talet brukade han själv köpa en hel eller en halv juntta(pulla), såsom ordet lyder på finska, i Villmanstrand efter skoldagens slut. Det var ett runt, vitt, mycket gott bröd, minns prof. Vahros.
Hufvudstadsbladet, 15.8.1985
ORAVAIS är professor Thors barndomsbygd och där tillbringar han också sin sommarledighet. Nu har han återvänt till huvudstaden men lite språkliga Oravais-minnen far komma med i dagens text.
En läsare undrar varifrån ordet tidan (med korta vokaler ock tonvikt på första stavelsen) i öst-nyländsk dialekt kommer.
Den na läsare anför själv följande exempel från 1920-talet och det visar hur grannens mor ropade på sin yngsta telning: ”Kom tidan nu, Svenne.” Tidan betyder ”därifrån” och är en dialektform till dädan, som förekom i skriven 1500- och 1600-tals svenska. Par till dädan är hädan ”härifrån”. I skriftspråket har vi gå hädan ”dö”.
Jag minns tydligt en situation i slutet av 1960-talet i Oravais, då en förargad ortsbo skrek till en grupp ungdomar, som spelade fotboll i hans hage: ”La er jedan, pojkar!” Alltså: ”Försvinn!” Jedan (med korta vokaler och tonvikt på första stavelsen) är hädan på Oravaisdialekt. I orden tidan och jedan ser vi hur dialekter kan bevara äldre ordformer, som försvunnit eller håller på att försvinna ur skriftspråket.
Samme läsare är intresserad av ursprunget till ordet birs. som är ett gammalt slangord för ”taxistation”.
Såsom ifrågavarande läsare misstänker, är bakgrunden rysk. Birs kommer av ryskans birzja (med tonande sj-ljud) i betydelsen ”hästdroskstation”. Det igen torde vara bildat efter holländskans beurs eller tyskans Börse, som ju bägge hos oss motsvaras av börs. Ordet droska är f.ö. också inlånat från ryskan och det är ryskans drozjki (med sj-ljud i mitten) med samma betydelse.
En annan frågeställare vill veta vad orden illusionist och balneologisk betyder.
Balneologi är ”läran om bad som behandlingsmedel mot sjukdomar” och en illusionist är en trollkonstnär.
En tredje frågande har i Alistair Mac Leans senaste roman ”San Andreas” fäst sig vid pluralisformen ”stukasplan” och har på känn, att den är felaktig.
Det stämmer. Här är det frågan om det tyska flygplanet Junkers 87, som för sin förmåga att störtdyka i luften på tyska även betecknades som Sturzkampfbomber eller Sturzkampfflugzeug. Under sin likaledes tyska förkortning der Stuka, pluralis die Stukas blev flygplanet känt inom olika europeiska språk, då det med tjutande vingsirener spred skräck fr.o.m. andra världskrigets första dag. Då substantivet stuka inte låter naturligt i svensk pluralis, om vi säger ”stukor”, bildar vi i stället en sammansättning med -plan.
Men då bör vi utgå från entalsformen stuka och i flertal säga stukaplan utan -s i mitten.
Andra tyska ord, som blivit mer bofasta i svenskan än den krigiska dagsländan stuka, är schlager och schnitzel. Den sistnämnda maträtten har inom svenskt språkområde — med välfärden? — blivit så vanlig, att den i Svenska Akademiens ordbok skrivs snitsel. Akademiens ordlista upptar samma försvenskade form av ordet.
Hufvudstadsbladet, 22.8.1985
Äldre talesätt håller på att försvinna ur det levande språket och var egen atomålder bildar inga nya i stället. Hur skulle det vara med ”En begagnad bil bör man alltid se undertill” funderar professor Thors i dagens artikel.
En läsare vill veta vad som menas med ordspråket ”Hut går hem” och varifrån ”Efter sju sorger och åtta bedrövelser" kommer.
I ordspråket ”Hut går hem (igen)” är frågan om utropet hut, som bl.a. använts för att jaga bort eller tysta hundar eller för att säga ”Fy, skäms!” (Vet hut!) till människor. Rätt välkänt är ännu uttrycket lära nägon veta hut. Hut går hem innebär att ”den som skäller ut en annan själv senare blir utskälld dvs. fräckhet hämnar sig.
Efter sju sorger och åtta bedrövelser betyder ”efter en massa motgångar och tråkigheter”. Enligt Pelle Holms ”3 530 ordspråk och talesätt” är det möjligen skapat enligt ett ut tryck i Jobs bok i Gamla Testamentet: ”Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja sju gånger avvändes olyckan från dig.”
Jag har en känsla av att många sådana äldre talesätt håller på att försvinna ur det levande språket samtidigt som vår egen atomålder inte bildar nya i stället, fastän det säkert funnes rikligt med stoff till nya talesätt t.ex. något i stil med ”En begagnad bil bör man alltid se undertill”. Många ordstäv och talesätt återfinns i olika språk i liknande form. Ofta är de mycket gamla, från en tid, då de till en del ersatte den bokliga bildning som saknades, då huvuddelen av européerna inte kunde läsa ännu. Manga generationers visdom är samlade i ordspråken och talesätten. Bibeln har också berikat vårt språk med många sådana goda uttryck.
En läsare undrar, om Georgien och Grusienär samma sak.
Det stämmer. Den sovjetrepublik som på ryska kallas för Gruzija vid Svarta havets östra kust kallas både för Georgien och Grusien på svenska och befolkningen för georgier eller grusiner (rimmar på kusiner). Så var Josef Stalin och är Sovjetunionens nye utrikesminister Edvard Sjevardnadse georgier eller grusiner till börden. På engelska kan i enstaka fall en lätt förvirring uppstå, då man använder ordet Georgia, för så heter inte bara Georgien/Grusien på engelska, utan också en av Förenta staternas delstater sydost (med huvudstaden Atlanta).
En annan läsare har fäst sig vid några uttryck, som gäller radion.
Helt normalt och riktigt är det att säga: ”Jag sitter och hör på radio(n)”. Men det blir litet svårare, då vi berättar vad vi hört. I det fallet bör man säga i radio (inte på, fastän många också säger så): ”Jag hörde i radio, att Robert Kennedy har mördats”
En annan frågeställare har fäst sig vid förnamnet Lillemor. som är rätt vanligt i Sverige, men inte ingår i vår almanack.
Enligt Roland Otterbjörks ”Svenska förnamn” är Lillemor ursprungligen norskt. Det är helt riktigt att det betyder ”lilla mor”.
Hufvudstadsbladet, 29.8.1985
TJUGOHUNDRATALET har vi ännu drygt fjorton år på oss att nöta in som begrepp. Sedan inträder vi i det nya årtusendets första årtionde — tjugohundranollnoll-talet!
Tidsuttrycken begränsar sig ju som bekant inte till typen tjugohundratalet, utan de anger både större och mindre tidsintervall.
Då man nuförtiden vill ange ”en händelses ungefärliga adress i framtiden”, blir det allt vanligare att ange veckans nummer: ”Vi måste hålla vårt möte någon dag under vecka 36”. Under vecka 36 blir då ett alternativ till uttrycken första veckan i september och i början av september.
Nyligen råkade jag se boktiteln ”På väg mot tiotalet”. Bokens innehåll gäller åren 1901-10, men titeln är något underligt vald. Orsaken är den att ett ord för ett sekels första årtionde saknats! I samma artikel från 1980 som jag åberopat tidigare i år (i frågan om tjugohundratalet) kommer göteborgsprofessorn Sture Allén också med en lösning på den här frågan. Detta språkliga sifferorakel föreslår, att ett sekels första årtionde, åren 00-09 skulle kallas för 00-talet, allts nollnolltalet. Då kunde vi t.ex säga sä här: ”Nobelprisen började delas ut någon gång under nittonhundranollnolltalet” (om vi glömt att det var 1901).
En frågeställare undrar hur det finska ordet hirvieläin skall översättas till svenska.
Det är faktiskt så att hirvi, som vi är vana att översätta med älg, också kan översättas med hjort. Särskilt i sammansättningar är hirvi lömskt på detta sätt. Hirvieläin är hjortdjur och saksanhirvi är kronhjort.
En annan läsare tvekar mellan två uttryck och vill veta vilketdera som är rätt: ”Vi hyrde var sitt möblerade rum” eller ”Vi hyrde var sitt möblerat rum”.
I Östergrens ”Nusvenska ordbok” i tio band — det aktuella bandet utkom 1968 — finner vi lösningen: På samma sätt som vi kan säga ”Systrarna slog sig ned i var sitt sköns soffhörn med var sin goda bok” bör vi också säga ”Vi hyrde var sitt möblerade rum”. Dvs. adjektivet resp. participet efter var sin/var sitt böjs. Så bör man alltså säga för att vara på den säkra sidan, men jag har en känsla av att den regeln håller på att luckras upp, eftersom rätt många i Sverige säger ”var sitt möblerat rum”.
En läsare med god språkkänsla är upprörd över fall, då han hört uttrycken ut till havs och ute till havs blandas ihop.
Skillnaden mellan dem är densamme som mellan ut och ute Dvs. ut till havs anger en riktning och ute till havs är en ortangivelse, ett läge i vilket något eller någon befinner sig. T.ex. ”Ångaren stävade för full maskin ut till havs” (vart?) och ”Oljeriggen Alexander Kielland stod långt ute till havs” (var?).
En frågande har i en rikssvensk tidning läst en rapport från utrikesministermötet i Helsingfors för en manad sedan och i den funnit ordet piketbil och undrar vad det är för en bil.
En piketbil är en polisbil. Piket (med betoning på e och uttalat t), bestämd form piketen, är ”en militär eller polisstyrka i beredskap för snabb utryckning”. Vi talar ju också om Svarta Maja. I Förbundsrepubliken Tyskland är damen i fråga delvis grön till färgen och kallas för die grüne Minna.
Hufvudstadsbladet, 19.9.1985
DOLMA är turkiska och betyder fyllning. Och den som in te är särskilt hungrig vid matbordet nöjer sig med en kåldolma, påpekar professorn.
En läsare har i en finlandssvensk tidning lagt märke till hur ordet trafikant använts fel.
Vad trafiken beträffar, har jag tidigare framhållit hur man Sverige vanligen använder ordet åkeri för det som vi med en finlandism kallar för ”transportfirma”. Den som äger ett åkeri ett transportföretag kallas för Åkare och han kan ha en stor bilpark med många fordon. Ägaren till flera taxibilar kallas i Sverige självfallet för taxiägare, men också droskägare, fastän ju själva ordet droska betecknar ett föråldrat fenomen. Ordet trafikant däremot avser enbart en resande med ett kollektivt trafikmedel, dvs. en person som rör sig i trafiken. Trafikant är ingen yrkesbeteckning. I det urklipp frågeställaren sände mig hade det därför varit på sin plats att tala om bussägare.
Jag tog för tre veckor sedan upp konstruktioner av typen var sin, var sitt.
Jag vill nu komplettera mitt svar. Efter var sin och var sitt kan adjektivet också lämnas oböjt. Dvs. man kan säga både var sin nya bok och var sin ny bok respektive var sitt röda äpple och var sitt rött äpple. En frågeställare undrar, om det inte borde heta ”vart sitt bord”. Svaret är nej. Visserligen har vi uttrycken varje bord och vart bord. Men det helt riktiga uttrycket de har var sitt bord är att uppfatta som en förkortning av de har var och en sitt bord.
En frågeställare undrar hur -ch- i Vichtis skall uttalas.
Det är med ett h-ljud, inte med ett k-ljud. Vichtis och Lahtis (de senare saknar c, fastän h-ljude uttalas ungefär som i Vichtis) hörde bägge till den grupp svenska ortnamn som blev officiella först 1982.
En annan frågande är intresserad av bakgrunden till orden vampyr och stins.
Det serbiska ordet vampir har lånats in i många språk. Dess rekonstruerade urslaviska form är ongpir. — Stins är den praktiska förkortningen av stationsinspektor, som i järnvägarnas telegramspråk först såg ut som st.ins.
En läsare vill veta bakgrunden till det finska skällsordet hurri för ”finlandssvensk”.
Det bör framhällas, att etymologin, bakgrunden till ordet hurri ännu inte kan anses klarlagd på ett helt övertygande satt. Men man tror absolut inte, att hurri skulle vara härlett ur jubelordet ”hurra!” eller ur uttrycket ”hörru/hör du” eller ur frågeordet ”huru?/hur?”. I stället grundar olika förklaringsmodeller sig på det likalydande finska ordet hurri för ”get”! Men det har varit svart att rekonstruera kedjan av betydelseförändringar som hurri sedan genomgått för att till slut avse ”en svensk österbottning” och därefter ”finlandssvensk”.
En läsare har i Pernå, Liljendal och Lappträsk hört dialektordet öursten och ställer några goda frågor.
Öursten är det som aven på svenska kallas för rapakivi eller rapakivigranit. Som bergart hittas rapakivi inte bara i Finland, utan också i Sverige, i Ukraina och i Sibirien. Sauna är inte det enda finska ord som gått på export, utan rapakivi är också ett sådant och det återfinns oförändrat åtminstone engelsk, tysk och rysk geologisk litteratur. I Ahlmans finsksvenska ordbok från 1883 finner vi översättningen självfrätsten, som också upptas av Svenska Akademiens ordbok (det aktuella bandet utkom 1969). Ett annat gott översättningsförslag jag en gång hört är smulsten. Men även på svenska förefaller rapakivi att vara det mest livs kraftiga ordet. Ett optiskt liknande lån från finskan är f.ö. det sedan c. 1700 kända rappakalja för ”struntprat, smörja”.
Genom dagens något längre spalt har jag en smula lyckats lätta på trycket från den stora mängd frågor som väntar på svar. Dagens sista fråga lyder: Hur ser ordet kåldolmar ut i singularis?
Det är en kåldolma (inte ”kåldolm”). Ordet dolma är turkiskt och betyder ”fyllning”. Det föreligger misstankar om att ordet kom in svenskan såsom en av de ytterst få positiva följderna av Karl XII:s helt onödiga vistelse i Turkiet 1709-14.
De ursprungliga språkspalterna har digitaliserats med hjälp av automatiserad transkribering.
Originalen finns som (pdf) här:
4.7 och 11.7.1985(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst) - bl.a. om robot och hara
18.7 och 25.7.1985(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst) - bl.a. om sälar och själar
1.8 och 8.8.1985(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst) - bl.a. om millenniskifte och funtabulla
15.8 och 22.8.1985(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst) - bl.a. om uttrycken Hut går hem och Efter sju sorger och åtta bedrövelser
29.8.1985(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst) - bl.a. om hjortdjur och nollnolltalet
19.9.1985(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst) - bl.a. om vampyr, stins och kåldolma
Lista över ord och uttryck behandlade i Carl-Eric Thors språkspalter i Hufvudstadsbladet och Vasabladet 1967–1985: Till söklistan(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst)