Tjänstemän och andra anställda

Reuters ruta 13/6 2012

Till de mereller mindre klassiska finlandismerna hör användningen av ordet funktionäri den allmänna betydelsen ’tjänsteman’, det vill säga om anställda som utföradministrativt skrivbordsarbete. Den användningen har visserligen minskat påsistone tack vare språkvårdens insatser, men problemet är att det finns enspråklig lucka som måste fyllas på grund av att tjänsteman i detoffentliga (åtminstone i finländska sammanhang) har den specifika betydelsen ’anställdi tjänsteförhållande med tjänstemannarättsligt ansvar’.

På svenska kan funktionäravse dels en person som medverkar som arrangör t.ex. vid en idrottstävlingeller något annat evenemang, dels en person som innehar en förtroendepost(t.ex. sekreterare eller kassör) i en förening eller organisation. Ordet böralltså inte användas om exempelvis banktjänstemän, posttjänstemän eller andraoffentligt eller privat anställda. Orsaken till att en sådan användning harförekommit också i vår lagstiftning är uppenbarligen att det finska toimihenkilö används i bäggebetydelserna.

När det gäller det privata arbetslivet kan vi alltså utanproblem tala om tjänstemän, men inom stat och kommun och uppenbarligen ocksåkyrkan måste man vara lite försiktig. I modern lagstiftning är det visserligenmindre vanligt att man på finska talar om ”virkamiehet ja toimihenkilöt”, men iden mån man skiljer mellan de två på finska bör man rimligtvis göra det ocksåpå svenska. I allmänspråket däremot kan man vanligen använda tjänsteman som övergripande benämning.

Men hur ska vi då göra för att i formella sammanhang hålla isär statliga tjänstemän och kommunala tjänsteinnehavare medtjänstemannarättsligt ansvar (och delvis också andra anställningsvillkor) frånövriga offentligt anställda? Tyvärr verkar det inte finnas någon enkelpatentlösning. Ordet befattningshavare(fi. toimenhaltija) förekom i äldre lagstiftning, men lämpar sig knappast fördet här ändamålet – t.ex. i Svensk ordbok definieras befattning som ”anställningsom är inrättad för viss funktion” och en befattningshavare sägs vara en ”personsom innehar (högre eller offentlig) tjänst”.

Hur man väljer att uttrycka sig måste därför bli beroende avsammanhanget. Ibland kan man tala om tjänstemän och övriga anställda, iblandkan det vara på sin plats att precisera och tala om anställda iarbetsavtalsförhållande (ett begrepp som används bara i Finland). Med tidenkommer kanske gränsen mellan egentliga tjänstemän och andra offentligtanställda att suddas ut, så att vi i framtiden kan ta steget ut och användaordet tjänsteman om alla som äranställda ”för att utföra uppgifter som mera har anknytning till administrationän till direkt produktion och som därför vanl. i princip har skrivbordsarbete”(Svensk ordbok).

Mikael Reuter

(öppnas i ett nytt fönster, du flyttar till en annan tjänst)

Mikael Reuter var språkvårdare vid  Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.

Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.