Månadens dialektord är bålog som är besläktat med två andra ord som används på liknande sätt: bål och båla. Varianten bålog förekommer främst i östra Nyland, båla är allmänt på många håll i Nyland, medan bål förekommer i alla svenska dialektområden i Finland.
Det nyländska bålog, med uttalen bulu, bulugär, bålå eller bålågär, har betydelsen ’stor, kraftig eller grov’. I Strömfors kunde man säga att en kvinna var bålå då hon var med barn, men också exempelvis att styvlana ä så bålåga om man hade för stora stövlar. Om någon var bålågär i ö:gåna hade personen ett stort och runt ansikte.
Adjektivet bål har på många håll i Svenskfinland haft konnotationen av att vara högfärdig, stursk eller att man pekar med hela handen. Ordet har i Nyland också betydelsen stor eller väldig. Båla liksom bålt används huvudsakligen som ett förstärkande adverb, som man kan se i exemplen från Karis: båla jä:rṇa får ṭo jör e (du får mycket gärna göra det) och Petalax: han je bå:lt hö:fälåt (han är väldigt högfärdig).
Till samtliga tre adjektiv bål, båla och bålog har det bildats ett antal sammansättningar, som den i Sibbo välkände bulubisin (bålogbisse), bålfluga eller bålastor.
Ordet bål finns också på andra sidan Bottniska viken i formen båld, men ordet betecknas i Svenska Akademiens ordbok som föråldrat och tillskrivs där betydelsen djärv eller stolt. Enligt Svenska Akademiens ordbok kan man se att ordet tidigare också haft andra betydelser, som ’mäktig, väldig, hög eller stor’. J fordom tidh war sanningen mäcktig och bååll står det i ett belägg från 1620-talet.