Verbet bärga sig förekommer numera i allmänspråket bara i betydelsen ’ge sig till tåls’. I dialekterna kan det däremot uppträda med flera skiftande betydelser såsom ’reda sig, klara sig’. Har man exempelvis ätit tillräckligt för att klara sig fram till kvällsmaten kan man i Borgå säga ja ha no: iti så miki att ja bärgar me ti kvelsva:rdn. Är det för kallt för att man ska kunna klara sig utan vantar kan någon i Närpes säga int bärgar an ful (väl) se utan vantar.
I dialekterna har bärga sig dock även mer speciella betydelser. Bland annat kan det syfta på att bära sig åt på ett visst sätt. Han hadd bärga si så han hadd falli hade en person sagt i Tenala då någon burit sig åt så att han fallit.
Ja vart int bärgand me: a.
Dessutom kan bärga sig användas när någon åbäkar sig. Vid sådana tillfällen kan man i Esse höra uppmaningen int ska ni tro: a na:, ha bärgar se bara, och i Borgå kan den som beter sig tokigt få höra tu bärgar de såm åm du sku va lä:tvitu (galen, tokig).
I norra Österbotten förekommer bärga dessutom i uttrycket varda (bli) bärgande såsom i meningen Ja vart int bärgand me: a.Uttrycket innebär då att man inte kommer till rätta med någon.
Fler exempel på bärga sig finns under uppslagsordet bärga (betydelsemomenten 7–10) i Ordbok över Finlands svenska folkmål.