En gast kan vara en gengångare eller en besättningsman på ett fartyg, som ju båda två kan tänkas föra olika slags oljud. Därför är det kanske inte så långsökt att säga gastunera om att väsnas eller stoja, som man gör i till exempel Kronoby och Munsala.
I Vörå kan man också säga gastulera, vilket handlar om att väsnas eller om barn som skriker eller kinkar. Och i Strömfors har det hetat att ”ongana gastar å rije:rar å fö:r o:ju:d”. Verbet kan alltså syfta i synnerhet på barn, och i Pargas och på många orter i Österbotten och Nyland betyder även substantivet gast just en ostyrig, självsvåldig och stojande pojke. Det här var nog så tydligt när någon i Munsala utbrast ”jävla påikgastan såm gastone:rar åpå: (längs vägarna om nätterna)”.
I Ordbok över Finlands svenska folkmål kan du läsa mer om orden gast och gastunera.