När vår hund omsorgsfullt tuggade på ett ben brukade mamma säga att han ”tuggar å geivlar”, Sibbobo som hon är. Dialektordet gevla betyder bland annat att tugga långsamt och omständligt, gnaga eller idissla. Eina å: kudduna geivlast såm nu kudduna brukar göra, har det konstaterats just i Sibbo.
Gevla förekommer i många svenska dialekter i Finland, från norr till söder och väster till öster. Det betyder inte bara tugga utan också till exempel sladdra, skrävla och skämta eller retas. Han bare jäivlar å je:r int naonting, har en irriterad Korsnäsbo sagt, och i Närpes ansåg någon att man inte skulle retas med en pojke som kunde bli arg: Ni va:l ful it jäiväl me påitjin tärtt an va:l arg.
Gevla kan dessutom betyda skälla, svära och gorma, eller att vara oföretagsam som den Essebo som bara sto: å dzeivla och inte fick arbetet gjort.