Stackars Brita!
Hon hade ingen aning om att hennes opasslighet för nästan fyra hundra år sedan skulle dokumenteras för eftervärlden. Tur var det. Hon skämdes säkert tillräckligt ändå. Ingen vet längre varför hon mådde så dåligt den där söndagen. Var det en usel predikan? Begynnande magsjuka?
Den stränga prästen och folkbildaren Boetius Murenius såg sig hursomhelst skyldig att notera i sitt visitationsprotokoll att: ”Hustro Brita ... befins hafua opkastat en gölningh vnder predijkan (Acta Visitatoria, 1640).
Murenius var född i Västmanland men utförde sitt livsverk i Finland, bland annat som kyrkoherde i Saltvik och som åländsk kontraktsprost. Prästens noggranna rapporter i Acta Visitatoria dokumenterar 1600-talsliv i fest och vardag. Protokollen utgör språkliga belägg också i Svenska Akademiens Ordbok där just det här citatet redovisas.
Alla handlar om något blött − och oftast obehagligt − som avger kluckande, smackande gurgelljud ur djupet − likt det som stiger ur dyn under stövlarna när du vadar genom en göl.
I Ordbok över Finlands svenska folkmål är verbet gölja(s), ’vilja kräkas’ väldokumenterat. Det finns en rad belägg just från Åland. Men det mås illa i hela Svenskfinland: I Saltvik, Kumlinge och Kökar kan någon jöljas, likaså i Houtskär och Kimito. I Pargas göljas man med tjockt l-ljud medan Sibboborna gör detsamma utan tjockt l. Borgåborna å sin sida gäljar. Också österbottningarna kväljs, som i Kvevlaxbornas mycket beskrivande juäls, med tjockt l.
Gölja är ett typexempel på onomatopoetiska, ljudhärmande, ord. Detsamma gäller verben gölpa och gjulpa, som också betyder kräkas. Alla handlar om något blött − och oftast obehagligt − som avger kluckande, smackande gurgelljud ur djupet − likt det som stiger ur dyn under stövlarna när du vadar genom en göl. Eller ur någons oroliga magbotten. Dzölppor är den naturliga följden hos någon med magsyrebesvär, eller hos dibarn som ofta rapar upp dessa på förälderns axel.
Det mås illa i hela Svenskfinland: I Pargas göljas man med tjockt l-ljud medan Sibboborna gör detsamma utan tjockt l.
Borgåborna å sin sida gäljar.
I en del dialekter förstärks onomatopoesin av det tjocka l-ljud som dialektforskarna kallar kakuminalt. Så här säger till exempel en Pedersörebo:
Betydelsen ’ha uppstötningar’ eller rentav ’spy’ är ändå inte den enda, även om den är den mest utbredda geografiskt sett. Gölpa kan också betyda ’höras ett klafsande ljud’, som när man går i lera: He dzölppar to an gaar i rapan (gyttjan, Öja).