Ordet hågsa fanns redan i fornsvenskan och det lever vidare i dialekterna i hela Svenskfinland. Verbet hågsa – som är bildat från substantivet håg – har olika betydelser i dialekterna men gemensamt för alla betydelsevarianter är dock att de syftar på något slags tankeverksamhet.
Man ska allti håksa förän man fly:gär kunde man säga i Saltvik när man ville påminna om vikten av att tänka efter innan man sätter i gång med något. Hågsa kan även syfta på att lägga märke till något, såsom i följande exempel från Sjundeå: nä:r ja kåmd u:t så håksa ja int at dören va så loåg så ja slo: hovo.
Hågsa kan också användas om att komma ihåg något. Ja håksa int ta na pengar me-mme har en Björköbybo sagt då hen hade glömt att ta med sig pengar, medan en Närpesbo utbrustit ja kann a bare ja håksar åp byrjane. Talaren menade då att bara hen kommer ihåg början på något, till exempel en låt eller en ramsa, så kan hen den.
I Österbotten kan verbet även betyda att man har för avsikt att göra något eller är nära att råka ut för något. Om man håks byri reps ämnar man alltsåbörja räfsa men den som håks svi:mas är däremot nära att svimma. I åländska, åboländska och nyländska dialekter kan hågsa i negerande uttryck även betyda att man inte har lust till något. Ja håksas inga ät hästköt har en Sibbobo sagt som känner motvilja mot att äta hästkött.
I norra Österbotten förekommer hågsa även i uttrycket int ti håks! som kan översättas som ’på inga villkor’ eller ’absolut inte’.