Substantivet mära är ett dialektalt ord med finskt ursprung (fi. määrä; mängd, antal), som i betydelsen måtta eller begränsning har stor spridning i Finlands svenska dialekter. ”He ska va mä:rå i allt”, sade Kökarsbon, medan Sibbobon menar att man måste ”ha li:te mä:rå messe”, kloka ord att begrunda inte minst efter julens dignande matbord. Lika stor spridning har mära i betydelsen antal. Mära i betydelsen syfte, mål eller mening finns i Österbotten, Åboland och Nyland. ”He va no: na mä:rå me: i” har man konstaterat i Esse.
He ska va mä:rå i allt.
Till de ovanligare betydelserna hör mära som insikt eller förstånd, vilket förekommer i östra Nyland. I Jeppo kan mära i sin tur betyda befallning, i Pargas regel eller föreskrift.
Alternativa former till mära med motsvarande betydelser är mär och märe. De har också olika sammansättningar, t.ex. märoarbete i betydelsen ackordsarbete, märlös i betydelsen slösaktig eller omåttlig samt dagsmära för den mängd arbete som ska utföras under en dag.