Ogen används i dialekterna i hela Svenskfinland, men i delvis varierande betydelse. Enligt beläggen i Ordbok över Finlands svenska folkmål är en ogen person otjänstvillig, ogenerös eller grälsjuk, men också otålig, arg eller misslynt. ”Ja je o:ji:n, ja ga:r heim ja nu”, har upptecknats i Tjöck.
I Houtskär kan ogen ha betydelsen otursam och motig. Här kan en person också ha ”o:ji:na ö:gon”, alltså onda ögon. I Pargas är en svårlöst och komplicerad sak ogen, och särskilt i Åboland och Nyland kan både saker och personer ogenas, dvs. bråka eller vara krångliga.
I Österbotten kan ogen användas förstärkande i betydelsen synnerligen eller utomordentligt. En verkligt rask och driftig person har i Replot beskrivits som ”åoji:nt i:liggand å driftå”.