”Ha sto: å pjasa se för ä” kan man i Esse höra sägas om en pojke som fjäskat eller gjort sig till för en flicka han försökt imponera på. Enligt Ordbok över Finlands svenska folkmål kan verbet pjasa, utöver i bemärkelsen sjåpa sig, också användas för att prata strunt eller arbeta långsamt och fumligt.
Mest frekvent förekommer pjasa i de österbottniska dialekterna där det också används i varierande sammansättningar. Detta ger bland annat humorgruppen KAJ exempel på genom att kalla sig ”professionella pjasalappar”, det vill säga professionella struntpratare eller skojare. I Ålands och Åbolands skärgård förekommer också det likljudande verbet pjasa men med en annan betydelse, nämligen för att beskriva ett pysande, fräsande eller prasslande ljud.