När vinden viner och slasket yr kan man utbrista att de ä så kaltt å rosit vädär, som någon dialekttalare i Esbo gjort. Adjektivet rusen, som bland annat kan uttalas rosi, rusin, rosågär eller rusigär, är nämligen ett ord som i det här sammanhanget betyder ruskig och kulen. Flest belägg för ordet finns i Nyland, men det förekommer även i andra delar av det svenska dialektområdet i Finland.
Det är inte bara vädret som kan vara ruset. I andra kontexter betyder ordet dålig, usel eller eländig. I Strömfors har det till exempel beskrivits hur någon varit tvungen att tälja med en rosi kni:v, med andra ord en slö och dålig kniv, och om en kvinna har det konstaterats att tä:r ä meira rusit me te håksani henars, alltså att det är sämre ställt med hennes fattningsgåvor. Ordet kan också användas som adverb, som i ni ha tryska ry:slit rosit idån sie:d, som någon jordbrukskunnig men mindre taktfull Pyttisbo har uttalat sig.
Ruset väder kan med andra ord drabba en rusen person ganska hårt.
I Nyland förekommer det att djur och människor beskrivs som rusna, om de är kraftlösa, magra eller sjukliga. An add li:ti rusigär häst å fikk int fa:rt opa hästn har det till exempel berättats om en man och hans häst i Pernå, och hon a blivi så rusigär att vädre blå:ser ikull ena har någon sagt om en kvinna i Liljendal. Ruset väder kan med andra ord drabba en rusen person ganska hårt.
Just i Liljendal finns ytterligare en betydelse för ordet rusen, nämligen vild och oregerlig. Där har man förutspått att åm do:pvattne slå:s u:t i eitärnässlår bli:r bå:nen rosåga. En person som är rusen i den här bemärkelsen, möjligen på grund av att hens dopvatten har hamnat bland brännässlorna, känner sig med andra ord inte nödvändigtvis svag eller olustig ens i ruset väder, men personer i hens omgivning kan lätt bli lite matta.