En dag, utan förvarning, flyger den ur minnet. Aldrig glömd − bara gömd.
En märäkorv. 
Jag jublar över det återfunna ordet på de sociala medierna.
−  MärAkorv! rättar kusinen, äldre och visare än jag. 

Också hennes barndom är präglad av samma vassbevuxna strandlandskap som mina. Där läggs år till år i djupa lager dy på åbottnen, och vattnet är humusbrunt men mjukt och svalt mot huden som en smekning.

Det är också där trollsländorna befolkar vassruggarna. De utgör en ordning bland insekterna som funnits på jorden i 300 miljoner år, ända sedan dinosauriernas tid. De mindre arterna, flicksländorna, är otaliga och finns i alla regnbågens färger. Blå- och svartrandiga, grön-och svartrandiga, metallglänsande, rödbruna, mosaikmönstrade. 

En märäkorv. Jag jublar över det återfunna ordet på de sociala medierna. MärAkorv! rättar kusinen, äldre och visare än jag. 

Störst och vackrast är guldtrollsländan med ett vingspann på nästan en decimeter, alla märakorvars drottning och en imponerande stridshelikopter. Mära kommer från märr, sto alltså. Insekten har fått sitt namn både från den miljö där den trivs och från den aerodynamiska kroppsformen.

Jag läser att guldtrollsländans vingar slår ungefär trettio slag i sekunden. Det är för långsamt för att det ska uppstå någon flygton. Men ljudet av vingar som nuddar varandra kan höras, sägs det. Och jag lovar: jag hör tydligt frasandet när hon vrider sig 360 grader och störtdyker efter att ha stått stilla i luften en lång stund med vibrerande vingar. 

Trollsländan öppnar dörren till alla mina kroppsminnen. Ljuden, ljuset, dofterna. Rödsvingeln som sticks en aning, pickar, genom den tunna bomullsfilten där jag ligger på slänten ner mot stranden och bläddrar i Allers och Året Runt. Vatickona som växer i en grön krans runt stenen en bit bort. Doften från de kaffekoppsnäpna, rosa blommorna. Nu är där bara kart − alla de mogna har jag redan ätit upp och känt sötman när de små, romliknande bollarna i åkerbäret spräckts mellan tungan och gomtaket, högt upp i goomane.

Veit ty naa va rääsona e ty! ska pappa ett par decennier senare undra med en blick på den blivande svärsonen från Helsingfåss, medan han fjällade den miljonte gäddan han vittjat ur en av sina många kassar.

Här stakar jag (kortstavigt) vår flatbottnade, gistna smacko genom vassarna och näckroshavet. Ur bottnen bubblar − pållar − det upp befriade svaveldunster för varje tag. Ringarna på vattnet stör de pilande vatolåckanas framfart när de tar sina skräddarkliv på ytspänningen.

Emellanåt ankrar jag och metar dussintals mörtar och en och annan abborre, som kanske är värd att glödsteka över brasan i solnedgången. Fast där, i minnenas landskap, går solen förstås aldrig ner. 

Fisken rensas och sköljs nere på träbryggan.

−  Veit ty naa va rääsona e ty! ska pappa ett par decennier senare undra med en blick på den blivande svärsonen från Helsingfåss, medan han fjällade den miljonte gäddan han vittjat ur en av sina många kassar. Mågbyrjani visste − och passerade nålsögat.

Nopisasholmen. Foto: Rosita Kock, med tillstånd.

Detta är mitt första språkliga universum. Här har varje ting sin plats och bestämda ordning i skapelsen: vattnet, vassen, smacko.

Tung lyfter märakorven ur vassen. Kroppen skimrar av mikroskopiska plåtar i guld. Tungt och uråldrigt är det språkliga arvet.

Men smidigt, vingburet och redo för tvära kast i flykten.

Visste du att Ordbok över Finlands svenska folkmål har dokumenterat de finlandssvenska dialekterna på vetenskaplig grund i över nittio år. Ordboken är gratis tillgänglig på nätet för alla intresserade. Sök dina egna trollsländor där!

Mer om orden i bloggen hittar du här:

dialekterdjuretymologimodersmålnatursommar

Dela