De nordiska länderna har visserligen inbördes skillnader men också fler likheter än vi kanske tänker på.
I dag är det ett bra tillfälle att reflektera över dem. Den 23 mars firas Nordens dag i alla nordiska länder och på Åland, Färöarna och Grönland. Den markerar årsdagen för det samarbetsavtal som undertecknades i Helsingfors år 1962. Det avtalet lade grunden för det nordiska samarbetet.
Nätverk för språkligt samarbete
Det finns också ett språkligt samarbete mellan länderna sedan år 1954. I fjol var Finland ordförandeland i Nordiska ministerrådet och det innebar att Charlotta af Hällström-Reijonen från Institutet för de inhemska språken svingade klubban i nätverket för de nordiska språknämnderna.
I det nätverket samarbetar språkvårdsmyndigheter och -sammanslutningar av samma slag som Institutet för de inhemska språken. Till en början handlade språknätverket mycket om termarbete och en vilja till samordning av språken.
Numera är nätverkets uppdrag mer språkpolitiskt. Det finns bland annat en uttalad vilja att slå vakt om språkminoriteter och om tillgången till språkteknologi också för små språk.
Vi är alla kusiner och så lika varandra i vår språksyn. Vi ser till exempel klarspråk och dess demokratiska funktion som något väldigt naturligt.
− Vi stödjer varandra genom satsningar med gemensam finansiering från Nordiska ministerrådet. De möjliggör den språkvetenskapliga årsskriften Språk i Norden och en nordisk språkkonferens vartannat år, berättar af Hällström-Reijonen.
Ibland hör man olyckskorpar som säger att nordismen är avtagande och att ”alla” ändå talar engelska. Håller du med?
− Det finns forskning som visar att språkförståelsen har blivit sämre mellan de nordiska länderna. I dag talar de flesta betydligt bättre engelska än förr. Det sänker tröskeln för att använda det språket i stället för ett nordiskt språk. Men idén om att vi hör ihop tror jag inte har försvunnit. Tvärtom har det som händer i Ukraina på något sätt flyttat på bitarna i diskussionen om Nordensamarbetet, säger Charlotta af Hällström-Reijonen.
Liknande språksyn
Hon har själv märkt hur samhörigheten blir tydlig i de större sammanhangen.
− Vi är alla kusiner och så lika varandra i vår språksyn. Vi ser till exempel klarspråk och dess demokratiska funktion som något väldigt naturligt, medan den tanken är mer främmande i andra länder.
Ekonomiskt är Norden en mycket stark region som ofta ses som en enhet.
− Tillsammans är vi nordbor ungefär 27 miljoner. Vi ska därför inte underskatta kraften i det nordiska samarbetet.
Jag hoppas kärleken till det nordiska ändå ska vara så djup att vi även i fortsättningen kan räkna med livskraftigt samarbete mellan våra länder.
Som nordist hoppas Charlotta af Hällström-Reijonen att samhörigheten ska finnas kvar som en resurs också för kommande generationer trots att konkurrensen från globaliseringen är stor. För en ung människa i dagens Stockholm kan det mentala avståndet till Berlin kännas närmare än till Helsingfors, och vice versa.
− Att räkna med att förståelsen för det nordiska samarbetet ska finnas i hela befolkningen är att hoppas för mycket, men jag hoppas kärleken till det nordiska ändå ska vara så djup att vi även i fortsättningen kan räkna med livskraftigt samarbete mellan våra länder.
Ditt käraste minne som nordist? Vilket är det?
− I jobbet för det nordiska samarbetet har jag fått många vänner. Men ett starkt minne är också de nordiska språkkurserna Nordkurs under studietiden på nittiotalet. Jag deltog i två: en i Århus för svenskar och finlandssvenskar och en i Reykjavik för alla nordbor. Förutom studierna i språk, litteratur och kultur hann vi också med fina bussutflykter då vi satt och sjöng sånger tillsammans. Stämningen var härlig! Jag hejar på Norden!