I lördags cyklade jag tillsammans med min familj förbi ett litet berg i Bocksbacka här i Helsingfors och vi bestämde oss genast för att återvända följande dag och bestiga berget. Något högt berg är det inte frågan om men det såg inbjudande ut.
Språkinstitutet förordar inte att ett hävdvunnet namn ersätts av ett nytt i kommersiellt syfte.
Gatunamn som Grinden eller Vågbrytaren kan liva upp namnbeståndet i ett område, men i vissa kontexter kan de också bli obegripliga.
På sistone har jag i flera sammanhang stött på en uppfattning om att ortnamn borde stavas så som de stavades till exempel på 1800-talet. Ålderdomliga stavningsformer motiveras med att det handlar om historiskt korrekta, ursprungliga stavningsformer.
Ortnamn ska inte översättas, men det är skillnad på etablerade ortnamn och nybildade namn.
Såväl i Nyland, Åboland och i Ålands skärgård hittar man namn på holmar, grund och skär med Jul- som förled.
Ett ortnamns viktigaste uppgift är att identifiera orten bakom det, liksom ett personnamns viktigaste uppgift är att identifiera personen som bär namnet. Samma identifieringsprincip gäller också för idrottshallar och sportarenor.
Som en del av Finlands 100-årsjubileum digitaliseras ortnamnsarkivet vid Institutet för de inhemska språken.
För det mesta är det lätt för språkbrukaren att veta vilken preposition som ska användas med vilket ortnamn.
