Institutet för de inhemska språken inledde sin verksamhet den 1 mars 1976 under benämningen Forskningscentralen för de inhemska språken. Forskningscentralen var resultatet av en sammanslagning av ett flertal olika projekt och verksamheter som redan tidigare hade fått statsstöd.
Uppgifterna för den nya myndigheten var fastställda enligt lag och omfattade:
- finsk och svensk språkvård
- fem olika ordboksprojekt med tillhörande arkiv
- finsk och svensk namnvård och namnforskning med arkiv
- ett omfattande finskt bandarkiv
De svenska dialekt- och namnsamlingarna blev i huvudsak kvar i original hos Svenska litteratursällskapet medan forskningscentralen fick registerarkiv med samlingarna samsorterade. (Se tabellen över sammanförda verksamheter.)
En forskningscentral med byråer
I början var forskningscentralen organiserad i byråer, och det finska namnet Kielitoimisto (toimisto = byrå) hann etablera sig så väl att det behölls som benämning på språkvårdsverksamheten också efter att byråerna ersatts med avdelningar vid en omorganisering 1994.
Det svenska namnet ”svenska språkbyrån” försvann däremot då.
Flyttar under årens lopp
Till en början var Institutet för de inhemska språken fysiskt splittrat mellan tre olika adresser: Fabiansgatan 33, Fabiansgatan 7 och Elisabetsgatan 16.
En milstolpe i verksamheten kom därför år 1988 när de olika byråerna kunde flytta in under samma tak på Sörnäs strandväg 25.
År 2008 gick flyttlasset till Kajsaniemi och Berggatan 24.
År 2012 blev Forskningscentralen för de inhemska språken Institutet för de inhemska språken. Då trädde en reviderad lag i kraft och en omfattande organisationsreform genomfördes.
Sedan februari 2016 finns Språkinstitutet på Hagnäskajen 6 i Helsingfors.