Agnes Kurtén har studerat svenska och religionsvetenskap vid Åbo Akademi. I fjol var hon praktikant på svenska avdelningen på Institutet för de inhemska språken, där hon bland annat jobbade på Ordbok över Finlands svenska folkmål och Stora finsk-svenska ordboken.
– Jag fick lära mig att jobba som en ordboksdetektiv. Det gällde att hela tiden veta vilka mönster man ska leta efter, vilka avgränsningar som kan göras och hurdana beslut som kan fattas. Mina arbetsuppgifter var i grunden problemlösning – och för att lösa problemen fick jag lära mig hur jag skulle tänka. Utförandet kräver absolut koncentration, noggrannhet är A och O i arbetet med ordböckerna.
Hon säger att tiden på Språkinstitutet har fördjupat hennes perspektiv på arbete med ordböcker.
– Det var också givande att uppleva skillnaden mellan de båda ordböckerna, och känna att jag fick bidra till dem.
Mina arbetsuppgifter var i grunden problemlösning – och för att lösa problemen fick jag lära mig hur jag skulle tänka.
I sin praktikberättelse noterar hon efter sommarens erfarenheteter: Ordbok över Finlands svenska folkmål är en dokumentationsordbok, med syfte att publicera information om Finlands svenska dialekter så att allmänheten och forskare kan ta del av materialet, och utgör en form av immateriellt kulturarv. Stora finsk-svenska ordboken är däremot en produktionsordbok, med fokus på det nutida samhället, som riktar sig till exempel till översättare och journalister som skriver dagsaktuella texter.
Dubbelkolla och kolla igen
En av Agnes Kurténs uppgifter på Ordbok över Finlands svenska folkmål var att kontrollera och korrigera länkar i ordboksartiklarna som inte ledde dit de skulle.
– Det kräver stor noggrannhet, eftersom det finns flera uppslagsord som stavas likadant men betyder helt olika saker eller tillhör olika ordklasser.
Hon läste också opublicerade manus, där det gällde att notera litteraturhänvisningarna och dubbelkolla att informationen stämde. Även det krävde lite detektivjobb:
– Det innebar till exempel att söka rätt på latinska namn på växter och djur eller konsultera andra ordböcker för att kontrollera om det fanns belägg för något uppslagsord från en viss ort.
En annan uppgift bestod av att föra in illustrationer tecknade av Irja Sahlberg år 1932 i ordboken.
– Min uppgift var att föra in dem i rätt ordboksartikel i nätordboken. Det gällde också då att dubbelkolla att uttal, ort, grammatikangivelse och betydelsebeskrivning på bilden stämde överens med ordboksartikeln och uppslagsordet i fråga.
Var informationen bristfällig eller saknade uppgifter blev det en avvägningsfråga om bilden skulle tas med i ordboken eller inte.
Spännande att skriva artiklar
– Det mest spännande jag fick göra på Ordbok över Finlands svenska folkmål var ändå att skriva nya artiklar! säger Agnes Kurtén.
Det började med att hon gick in i arkivet med alfabetiskt ordnade ordsedlar, små kort med anteckningar som finns lådvis i hyllor specifikt gjorda för det här ändamålet. Registret innehåller ungefär en miljon ordsedlar, varav redaktionen har gått igenom och publicerat drygt två tredjedelar.
– Min uppgift var att arbeta med några ord på stor-. Jag tog ut den mängd kort som var relevant för mig. Först gick jag genom ordsedlarna för att få en uppfattning om från vilka orter det finns belägg på ordet jag skulle arbeta med, hur ordet uttalas på de orterna och vilka betydelser ordet kan ha. När jag hade en god översikt över informationen kunde jag börja skriva ordboksartikeln.
Det mest spännande jag fick göra på Ordbok över Finlands svenska folkmål var ändå att skriva nya artiklar!
Varje artikel ska korrekturläsas och kontrolleras av flera personer. Slutresultatet, den färdiga artikeln, avslöjar bara en liten del av processen.
– Det har varit otroligt spännande att få insyn i hur en lexikograf i praktiken går till väga för att skriva en ordboksartikel. Processen är inte exakt likadan på alla ordböcker. Det fick jag lära mig i jobbet på Stora finsk-svenska ordboken.
Inspirerades att syna feminina suffix
På Stora finsk-svenska ordboken inleds artikelskrivandet utifrån en lista på nya finska ord.
– Jag fick välja några relevanta ord att skriva om. Först gjorde jag en utförlig granskning av hur orden används, i vilka situationer och i vilka betydelser, och vad de har för synonymer både på finska och svenska. Jag undersökte också om den svenska motsvarigheten av det finska ordet används på olika sätt i Finland jämfört med Sverige.
Efterforskningen låg sedan till grund för artikelskrivandet. Kurtén fick också läsa användarrespons som kommit till ordbokens redaktion, och granskade, korrigerade och uppdaterade ordboksartiklar.
Under arbetets gång inspirerades hon till att göra en egen undersökning om förekomsten av ord med feminina suffix i ordboken:
– Suffixen jag undersökte var -tris, -inna och -erska, som till exempel konduktris, tävlingsryttarinna och äktenskapsbryterska. Undersökningen ledde till en uppdatering av flera artiklar, där vi förtydligade betydelsebeskrivningen, strök föråldrade ord och lade till nya ekvivalenter.
”Min noggrannhet uppskattades”
Agnes Kurtén upplever att ledord som effektivitet, besparingar och nedskärningar i dag präglar samhället, företagen och många organisationer ofta på bekostnad av noggrannhet och kvalitet.
– Det här är den första arbetsplatsen där min noggrannhet inte bara uppskattas utan även starkt uppmuntras, rent av krävs. Det har varit alldeles fantastiskt att få gräva ner mig i det svenska språket, analysera och lösa alla möjliga olika fall!
Texten bygger på Agnes Kurténs praktikantberättelse. Redaktör May Wikström.