Potentiella potentanter

Reuters ruta 25/6 2008

Här om dagen kunde vi läsa om ett antal kvinnliga ”potentater”, färdigt klädda i brudkläder, som hoppades få gifta sig med den mäktige kungen i en teaterpjäs. Kanske hade recensenten tänkt på pretendenter och potentiella kandidater, för potentaten i pjäsen var utan tvivel kungen och inte de giftaslystna kvinnorna.

Det är inte lätt med främmande ord, och sådana förväxlingar kan drabba vem som helst av oss i brådskan. Men misstaget ger mig en osökt chans att diskutera orden potent, potens, potentat, potentiell och potential.

Alla de här orden kommer förstås från latinet, även om de har vandrat sin väg till svenskan via ett antal andra språk. Grundordet är latinets potis med betydelsen ’mäktig, som har förmåga’ men även ’möjlig’, och därav avledda potens ’kraftfull, mäktig’, potentia ’kraft, makt’ och potentatus ’härskare’.

En potentat är alltså en person i inflytelserik ställning, men i dagens svenska används ordet nästan bara skämtsamt eller nedsättande: det är väl någon lokal potentat som har lyckats fixa det här. Och ”en viss potentat” eller ”en underjordisk potentat” är vanliga omskrivningar för djävulen.

Adjektivet potent och substantivet potens har i modern svenska nästan enbart kommit att användas om mannens sexuella förmåga (som motsatser till impotent och impotens), men de har också en vidare betydelse av ’kraftig’ respektive ’kraft’ eller ’förmåga’. Omnipotens har ursprungligen främst använts om Guds allmakt, men det är numera också ett psykologiskt begrepp för upplevd allmakt.

De ord som kan ha förlett recensenten i det här fallet är troligen potentiell och potential. Potentiell betyder enligt Svensk ordbok ’som kan utvecklas till (något som framgår av sammanhanget)’. Man kan tala om en potentiell fiende som utgör ett potentiellt hot, och ett företag kan vända sig till potentiella kunder med sin reklam. Potential innebär i sin tur närmast inneboende möjligheter eller resurser: företaget har en potential att utvecklas ytterligare; vi måste i ännu högre grad utnyttja webbens potential.

Damerna i brudklänning i den aktuella pjäsen kunde alltså eventuellt betecknas som potentiella drottningar med en potential att överta positionen som konungens hustru – och den som lyckades med det och därmed fick makt skulle ju nästan kunna kallas en potentat.

Mikael Reuter