Jag är dock-kramare, det ska genast medges. Jag gillar ordet dock och har länge förargat mig över dess, som jag anser, oförtjänt dåliga rykte. Dock uppfattas nämligen av många finlandssvenskar som så skriftspråkligt och formellt att de undviker ordet till varje pris, också i skrift. Jag har lagt märke till att till och med vana skribenter och språkgranskare kommenterar det och gärna stryker det. Det känns mycket svårt för mig som tycker dock är ett förträffligt och användbart ord, och det blir dessutom ofta krångligt att knöla om hela meningen för att få in ett men eller något annat i stället.
Omarkerat i ordböckerna
Varifrån härstammar den här utbredda motviljan mot dock? Detta har jag funderat på och därför tittat i olika skrivhandledningar, svarta listor och klarspråksböcker och letat efter avrådande anmärkningar och kommentarer. Men jag hittar inga sådana. I Svenska Akademiens ordlista och Svensk ordbok står dock helt utan stilmarkör. I de här ordböckerna finns alltså inte heller någonting som antyder att ordet är skriftspråkligt eller formellt. I äldre språkspalter kan man visserligen hitta omnämnanden om att dock är skriftspråkligt, men inget om att det absolut ska undvikas.
Jag är dock-kramare, det ska genast medges. Jag gillar ordet dock och har länge förargat mig över dess, som jag anser, oförtjänt dåliga rykte.
Jag blev därför extra glad över Monica Äikäs artikel om dock i Språkbruk 4/2020 som baserar sig på en enkät hon gjort om ordet. Hennes slutsats är att det är främst äldre språkbrukare som uppfattar ordet som formellt och att det förefaller ha skett en uppluckring kring synen på formalitetsstämpeln särskilt bland yngre personer. Detta intygar också lärare som jag talat med och vittnar om att dock används av deras elever både i skrift och i tal, trots att lärarna själva avråder från det i vissa fall.
Mer formellt i finlandssvenskan
Monica Äikäs antyder också att det är fler finlandssvenskar än sverigesvenskar som uppfattar dock som formellt och det skriver jag gärna under på. Jag stöter ofta på dock i texter från Sverige och jag hör det också i spontant tal. Ibland är det så att uppfattningar om uppfattningen om ett visst ord släpar efter i finlandssvenskan eller att vi helt enkelt ser på användningen av det på ett annat sätt. Det här är tydligen också fallet med dock. Jag är hur som helst personligen glad över att Monica Äikäs spår en renässans för dock också bland finlandssvenskar och jag bidrar gärna själv till att tvätta bort formalitetsstämpeln genom att använda dock både i tal och skrift.