Man ser allt oftare i finlandssvenska massmedier en användning av långt som är helt främmande för svenskan. I en artikel om Wasa Teater i måndags stod det så här:
”Många av de duktiga och kunniga rikssvenska skådespelarna åker tillbaka till Sverige. De ersätts nästa år långt med österbottningar”.
Hur långt får man gå med långt?
Översättare
Den här användningen av långt har uppenbarligen uppstått under inflytande av det finska ordet pitkälti. Det är en högst tvivelaktig innovation i finlandssvenskan som började dyka upp under första hälften av 1980-talet. Den behandlades första gången i en språkspalt av min företrädare Carl-Eric Thors 1984, och själv har jag tagit upp den en gång tidigare, i februari 1986. I bägge fallen ansågs uttryck som ”det är långt en fråga om...”, ”jag är långt av samma åsikt” vara oriktiga på svenska. Jag har inte ändrat åsikt under de fem år som gått sedan dess.
Förutom i den konkreta betydelsen, och i sådan överförd bemärkelse som direkt kan avledas av den, kan långt i allmänsvenskt språkbruk användas i betydelsen ’mycket’ dels i uttryck som långt överlägsen, dels i samband med komparativ som i långt bättre, långt senare. Men därifrån är steget långt till de aktuella fallen.
Det exempel som frågaren citerar är alldeles ovanligt påfallande osvenskt. Jag tror att många svenskspråkiga, även i Finland, kan ha svårigheter med att alls förstå uttrycket.
Mera typiska exempel ur finlandssvenskt tidningsspråk är ”pillermissbruk är långt en kvinnofråga”, ”det är långt en följd av att...”. Populariteten hos långt i sådana uttryck beror säkert delvis på att det är så kort. Men det hjälper inte. Vill vi tala och skriva korrekt svenska får vi använda normalsvenska uttryck som i stor utsträckning, i hög grad, i huvudsak, i flera avseenden, i allt väsentligt, i långa stycken. Det ger oss samtidigt en möjlighet till variation och precision. Den slentrianmässiga fennicismen ”långt” kan vi gott klara oss utan.
***
Ett av de värre otingen i finlandssvenskan är väl användningen av ”också” och ”heller” som partiklar efter finskt mönster, t.ex. ”den från förut också blygsamma hjälpen” i stället för den redan tidigare blygsamma hjälpen. Till samma kategori hör uttrycken ”sen också” och ”inte sen heller”.
Är formen ”sen” = sedan för övrigt högsvenska? I Hbl är den vanlig, även på ledarsidan.
G.T., Esbo
Också här är det fråga om tydliga översättningslån som är främmande för svenskan. ”Sen också” och ”inte sen heller” är visserligen gamla finlandismer som är djupt rotade i vardagsspråket, men i skriven svenska och vårdat tal hör de inte hemma. De kan i allmänhet ersättas med trots allt eller ändå.
Kortformen sen för sedan är visserligen allmänsvensk, men den kan betraktas som vardaglig och skulle knappast i Sverige förekomma t.ex. i en tidningsledare. Att den gör det hos oss är ett exempel på den stilblandning som mina svenska kolleger brukar beteckna som karakteristisk för finlandssvenskt tidningsspråk.
Den motsvarande formen ren för redan är däremot nästan enbart finlandssvensk i modernt språkbruk. I Sverige anses den vara poetisk och ålderdomlig.
Mikael Reuter var språkvårdare vid Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.
Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.