I min förra ruta tog jag upp ordet diod som en bättre förled än förkortningen LED i ord som diodljus, diodlampa. En läsare har hakat på och frågat hur det är med uttalet av diod – ska det uttalas med o- eller å-ljud?
Frågan är i högsta grad relevant. Växlingen mellan o och å i ord på -od av främmande ursprung verkar inte följa någon klar logik. För diod anger Svenska Akademiens ordlista entydigt uttal med å, och det verkar vara det så gott som allenarådande uttalet i Sverige. Detsamma gäller det närbesläktade triod. Men det vanligaste svenska ordet på -iod, nämligen period, uttalas alltid med o. Med o uttalas också de vanliga episod, klenod och metod, medan elektrod och det enkla kod uttalas med å. Slutligen har vi fyra ord som enligt ordböckerna kan uttalas antingen med o eller med å: anod, katod, pagod och tripod.
Ett litet mönster kanske man ser: de som har med elektronik att göra och är senare inlånade uttalas främst med å (fast anod och katod också kan uttalas med o).
I finlandssvenskan verkar det finnas en tendens till uttal med o också i diod och elektrod. Det kan i så fall jämföras med att finlandssvenskar ofta uttalar bl.a. logisk, telefon och pedagog(isk) med o, medan de i sverigesvenskan uttalas med å. (Däremot tycker jag mig ha märkt att också de flesta finlandssvenskar numera uttalar mikrofon med å.) Men sannolikt är det också mönstret från period som påverkar oss.
Sedan har vi ju intressant nog åtminstone tre ord där förhållandet tenderar att vara det motsatta: rätt många finlandssvenskar, särskilt i Helsingforsregionen, uttalar bonus, fokus och forum med å-ljud. I de fallen är jag böjd att misstänka ett inflytande från finskan (för så klassiskt bildade är vi väl inte att vi utgår från det latinska uttalet?).
Hur ska man då ställa sig till frågan om rätt och fel i de här fallen? Det är svårt att säga. Självklart är det uttal som används i Sverige (och som anges i SAOL) alltid rätt, men är det fel att uttala diod, logisk och telefon med o och bonus, fokus och forum med å? Min subjektiva åsikt är att jag gott kan acceptera o-uttalet i de förra (inte minst med hänvisning till de mönster vi har i svenskan, se första stycket), men avråder från det finskpåverkade å-uttalet av de senare.
Mikael Reuter var språkvårdare vid Institutet för de inhemska språken åren 1976–2008. Reuters rutor publicerades i tidningen Hufvudstadsbladet under åren 1986–2013.
Observera att en del av rekommendationerna kan vara föråldrade.